Värme och omtanke
Ensam på jorden och ensam i helvetet på en gång tycks Lydia Lindgren ibland ha varit.Under de tidiga uppväxtåren i Piteå stod Lydia Lindgren också inför de ungas förhör och domar. Kallades bland annat tattarunge. Det var många som var elaka mot henne. Men det fanns också Pitebor som förbarmade sig över såväl Lydia Lindgren som hennes syskon. Detta när ångest och fasa rådde i deras liv, och de såväl kroppsligt som själsligt misshandlades.
En familj Lundmark upptog en central plats som, trots egen stor barnaskara, bjöd på mat, värme och omtanke.
Där systern Therese också en tid hölls gömd.
Det var åkaren Nils Anton Lundmark och hans fru Karolina (Lina) född Flur, vilka sedan alltid fanns i Lydia Lindgrens minne. En familj som fick såväl henne som syskonen att för en stund glömma fadern och styvmodern, vilka samsades på det sätt som närmast liknande strid.
Nils Anton Lundmark var född i Norrfjärden och var sedan under en lång följd av år bosatt i Piteå, där han hade en jordegendom och sedan drev åkerirörelse. På 1920-talet drog han sig tillbaka och flyttade med familjen till Södertälje, där han 78 år gammal dog 1928. Lundmark hade sju barn. Lydia Lindgren nämner vid något tillfälle sonen Axel, som lånade ut skidor till henne så att hon kunde rymma till Luleå och där hälsa på brodern Ernst, vilken var i skräddarlära.
Lärarstöd
En som efter mötet med Lydia Lindgren i ungdomsåren började spara urklipp och foton av henne var John Wallgren, född i Piteå 1883. Dit hon för övrigt sänt ett porträtt av sig själv. Efter praktisk och teoretisk utbildning inom sjömansyrket tjänstgjorde Wallgren sedan som styrman och befälhavare i Stockholms rederiaktiebolag Svea under en lång följd av år. 1936 utnämndes Wallgren till sjömanshusombudsman i Gävle och lämnade denna tjänst med pension i juni 1948. Han var gift och hade en dotter.En annan person som spelade en betydande roll i Lydia Lindgrens liv var moderns morbror, skolläraren Olov Reinhold Högberg, bördig från Umeå och som dog i Piteå.
Högberg var Piteås förste folkskollärare. Han antogs 1846 till lärare i Piteå vid den då nyinrättade folkskolan. Högberg var i flera år även lasarettssyssloman och ordförande i fattigvårdsstyrelsen. Han var gift två gånger. Första gången med Fredrika Löfgren, syster till Lydia Lindgrens mormor Anna, och sedan med Anna Lovisa Asplund. Lövgrens härstammade från Öjebyn och var barn till sockensmeden Johan Löfgren och hans hustru Catharina Andersdotter.
Kofta och mat
Familjen Lindvall, släkt på moderssidan och som bodde mitt emot Öjebyns kyrka, finns också omnämnda. De drev handelsbod.- De hade sex döttrar, den ena stiligare och vackrare än den andra. Det voro vackra, långa i växten och snälla i sättet och förnäma i uppförandet. Deras mor, som ej var blodssläkt, var mycket snäll mot mig efter mors död när jag var en fattig flicka som vandrade omkring i alla Piteås omnejder, har Lydia Lindgren berättat.
Lindgren återkommer många gånger till stödet från Öjebyns kyrkoherde Gustaf Höjer och hans hustru Anna Lovisa vilka hon uppfattade som släktingar, men som troligen bara var släkt med släkten.
Stadsläkarfamiljen Björkbom finns även omnämnd. En varm kofta minns hon att hon fick av dottern Thyra Björkbom, vilken hon inte hann få med sig när hon rymde hemifrån. Efter makens Th. Björkboms död 1905 flyttade fru Hilma Björkbom till Stockholm med dottern Thyra. Hilma Björkbom dog 1959, 101 år gammal. Dottern Thyra dog ogift år 1965.
Det fanns även andra snälla Pitebor i Lydia Lindgrens liv.
- Min skollärarinna Ellen Lundmark talade om för fru Kramer hur synd det var om Anna Barkmans barn och med en styvmor som misshandlade dem och lät dem svälta och lida all sorts nöd kroppsligt. Fru Kramer bjöd mig hem till sig och lät mig äta mig så mätt att jag nästan sprack och gav mig en korg full med mat två á tre gånger i veckan. Sände mig till en familj som bodde över Apoteket (Gellerstedt, PT:s anmärkning). Den familjen gjorde detsamma. Allt detta till dess jag blev konfirmerad och sedan rymde på ett par skidor till Luleå.
Fabrikör William Lindberg i Stockholm blev senare hennes store välgörare, som hjälpte henne och systern Therese till studier utomlands.