- Arvidsjaurs kommuns bästa framstod alltid för honom som det väsentliga, påpekade skolmannen och kommunpolitikern Uno H. Skarin om den energiske organisatören.
Det berättas att Berglund hade lätt för att sätta sig in i frågorna och var en samarbetsperson.
Som ung började han i arbetslivet bland annat som sågverksarbetare, men kom sedan in på andra verksamhetsområden.
På 1930-talet sändes han av
Piteå-Tidningen till Arvidsjaur för att knyta kontakter och sprida tidningen och i många år tjänstgjorde han som en pålitlig nyhetsmeddelare, för att senare en tid vara lokalredaktör.
I Arvidsjaur kom han snabbt med i den socialdemokratiska partiledningen och otaliga blev de resor och föredrag som Berglund höll inom skogsbygden.
Berglund engagerade sig i kommunalpolitiken och verkställighetsuppdragen duggade över honom. Småningom var han engagerad i praktiskt taget allt som rörde sig inom kommunen. Det berättas att Berglund, trots att han var en livligt engagerad person, dock alltid behöll sitt sinneslugn och såg ofta med en stilla humor på saker och ting.
Han valdes senare till ordförande i dåvarande Arvidsjaurs municipalfullmäktige och strävade att få till stånd en enda gemensam kommunbildning. Senare fick han också axla ordförandeuppdraget i kommunalnämnden.
J.V. Berglund, som dog den 14 juli 1960 i en ålder av 56 år, var ledamot i riksdagens andra kammare 1958-1960 . Under den tiden hann Berglund väcka sex egna motioner och tre interpellationer. Han förutspåddes framgångar i riksdagsarbetet, där hans insatser för länets angelägenheter noterats med intresse.
Han gifte sig år 1935 med Lisa Wikström (1912-1997) från Byske. De hade tillsammans dottern Eva Lisbeth, född 1953.
- Han tillhör sannerligen inte dem som vill en syndares död. Men han har även hunnit möta dem som verkligen varit i behov av hjälp och alltid är socialchefen i Piteå, så långt det står i hans makt, redo att hjälpa. Om någon tyckt att det ibland fattats för snabba beslut och verkställigheten skett i praktiskt taget samma andedrag så är detta ett karaktärsdrag som de som närmare känner Tage inte gärna vill vara med om att ta ifrån honom. Det finns tillräckligt många som inte vågar handla och ta ställning. Och alltid finns det någon som kan bromsa när han går upp i för höga varv. Skulle mot förmodan ingen annan komma sig för att trycka på bromspedalen finns det en som kan göra det, nämligen hustru Maggie.
Det noterade en gång partikamraten och journalisten Elon Tjernqvist, Piteå, om Tage Hansson som sjöd av arbetslust inom det sociala området och där han gärna ville se att något blev uträttat.
Under riksdagsåren väckte Tage Hansson fem egna motioner. Han hade även några riksdagsuppdrag, bland annat som ledamot i lagutskottet.
År 1954 fick Hansson anställning som socialassistent och blev 1961 socialchef i Piteå. Många Pitebor mötte också Hansson i stadshuset, i egenskap av borgerlig vigselförrättare
Tage Hansson, som avled strax före sin 74-årsdag 1989, gifte sig 1941 med med översköterskan Maggie Ulander (1919-1995) och blev far till dottern Margot och sonen Hans.
Tidigare avsnitt om historiska riksdagsmän: 11/1, 16/1, 18/1, 21/1, 23/1, 29/1, 30/1, 1/2, 6/2, 9/2, 12/2 och 19/2.