Bodensaren Bengt Nordlund, som bott i Piteå sedan 1988, hade planer på att bli lärare redan efter värnplikten. Men ödet ville annat och 1971 tog han anställning vid SJ gods som senare blev Green Cargo.
Efter en tid vid järnvägen väcktes drömmen om läraryrket upp igen och Bengt sökte tjänstledigt från jobbet.
- Min plan var hela tiden att gå den långa vägen. Jag läste upp mina betyg och började sedan studera till förskollärare. Tanken var att jobba inom förskolan ett tag och sedan plugga vidare, berättar Nordlund.
1982 var han färdig med studierna, men förskollärarjobb var det ont om.
- Jag var fortfarande tjänstledig och SJ ville ha besked om jag skulle komma tillbaka eller inte. Jag började om vid järnvägen och blev arbetsledare. Senare datoriserades systemet och min uppgift blev att utbilda personalen, säger Bengt Nordlund.
Heltidsanställd vikarie
2002 var Bengt med om en arbetsplatsolycka och bestämde sig för att definitivt byta bransch. Han studerade vidare till lärare för årskurs 1-5 och fick jobb hos Piteå kommun. Nordlund fungerar som heltidsanställd vikarie inom Klubbgärdets rektorsområde.
- Jag kan täcka upp hela Klubbgärdet från förskolan till årskurs fem. Hjärtat brinner lite extra för sexåringarna - de står mitt emellan och är ett jättefint material att jobba med, säger Bengt Nordlund.
Övergången från ett mansdominerat arbete till ett kvinnodominerat var inte helt smärtfri.
- Kvinnor och män pratar lite olika språk med varandra. När det uppstår konflikter inom barngruppen är kvinnorna ofta lite mjukare medan männen är trubbigare och mer rättframma. Det finns för och nackdelar med båda delarna.
Under sina år inom yrket har Bengt Nordlund bara mötts av fördomar någon enstaka gång.
- Vid ett tillfälle låg det religiösa skäl bakom och en annan gång rörde det sig om ett missförstånd. Vänner och bekanta tycker det behövs män inom förskolan och har aldrig uttryckt att det är konstigt att jag vill jobba där, säger han.
Han tror att bristen på män inom verksamheten beror på många olika saker.
- Det ser ut som det gör på grund av lönen och statusen för förskolläraryrket. Karriärvägarna är få och det enda sättet att stiga i graderna är att halka in och bli rektor eller så. Många tycker fortfarande att kvinnorna ska ta hand om barnen och det måste vi ändra på - riktigt hur vet jag dock inte, säger Bengt, som aldrig ångrat sitt yrkesval.
- Det här skulle jag ha gjort mycket tidigare, säger han och skrattar.