Minnena sitter på näthinnan för Texvall. Bara några dagar efter katastrofen åkte han ner tillsammans med åtta andra begravningsentreprenörer för att ta itu med arbetet att organisera och iordningsställa en ceremoniplats.
Då hade han ingen aning vad som väntade och visst fanns tankarna om att han kanske inte skulle komma levande hem då epidemier härjade.
– På Arlanda fick vi mängder av sprutor mot allt som kunde tänkas smitta och det kändes tryggt.
Stolt
Han ingick i ett stort team med människor från räddningsverket, dataexperter, försvaret med mera. Som mest var man 160 personer.
Den första gången var han där i en månad. Det blev totalt tre hjälpresor för Texvall.
– Att få möjlighet att vara med i ett lag från Sverige och göra en sådan stor insats kändes stort och annorlunda. I dag kan vi vara stolta över den.
Lukten
Han kom ner till död och stod inför ett stort arbete att tillsammans med de andra organisera och förbättra möjligheten och rutinerna kring de döda.
– Innan en ceremoniplats iordningställdes låg döda på uppsamlingsplatser i templen. De låg i frysar och invirade i lakan och mitt i detta fanns många människor som inte skulle vara där. Det fanns hur många arbetsuppgifter som helst och vi arbetade hårt mest hela tiden.
När han berättar kommer han också ihåg lukten av död som belägrade byn och templet där han jobbade.
– Jag som begravningsentreprenör var nog mer van vid liklukt än många andra.
Mitt i detta intogs måltider, några andra alternativ fanns inte.
– Jag stängde av, om jag inte gjort det skulle jag inte varit till hjälp utan jag använde min professionalism som begravningsentreprenör.
Dna-prov
Den huvudsakliga sysslan var att förbereda kroppar för dna-prov.
Tillsammans med andra kollegor ordnades ett värdigare sätt att skicka hem de avlidna.
– Vi kunde ha 20 hemsändningsceremonier på en dag. Det var präst och personal, vi spelade och sjöng en sång och varje ceremoni tog ungefär 15 minuter.
Nu, tio år efter de dramatiska intrycken finns minnena och de är fortfarande klara.
– Jag har upplevt något som man aldrig kan föreställa sig, det ger perspektiv på vardagens små problem här hemma.
Sorgearbete
Texvall har återvänt till Thailand på semester flera gånger sedan tsunamin. Han trivs i landet.
– Och så vill jag hälsa på alla vänner jag fick, thailändare som jag jobbade sida vid sida med under de hektiska dagarna.
Även om allt han sett och varit med om spelas upp som en film ibland, särskilt när han ser en bild eller om det varit jordbävning någonstans i världen och han påminns om det han varit med om så tycker han inte att det är för svårt.
– Jag ser det som ett sätt att bearbeta när jag minns, det är en del i sorgearbetet. Jag bejakar sorgen istället för att stänga inne den.