När Linda Brynolfsson var sex år gammal tyckte hon inte att livet på sjön var särskilt njutbart. Fladdret i seglen, smällarna från bommen och båtens lutning var skrämmande. Men nu ligger hennes alldeles egna gula segelbåt Fatsy längst ut vid en av bryggorna i Bondö marina.
En som peppade henne att köpa båten var vännen Malin Bergström, själv ägare till Acca, drygt åtta meter lång och byggd på 1980-talet. Malin skaffade sin första egna båt när hon var 16. Moppe eller båt? Det var ingen tvekan. Hon är uppvuxen ”i det segelsällskap som är förlängningen av min familj”, säger hon.
Även om Malin och Linda känt varandra sedan barnsben genom sina föräldrar och gemensamma vänner skiljer sig deras historik som båtmänniskor åt.
– Jag var tidigt stämplad som den tokiga seglartjejen, berättar Malin. Att köpa båt istället för moppe var ingen stor grej för mig.
Uppväxten präglades av familjens segelturer, båtläger och tävlingar. Trots att hon var blyg och försiktig kände hon sig trygg och säker i miljöerna kring seglingen.
– Jag förknippar båtlivet med väldigt fina barndomsminnen. Det råder en särskild atmosfär kring båtarna och skärgården, säger hon och Linda håller med. Den atmosfären upplever hon nu när hon köpt sin egen båt.
– Det finns alltid någon som kan och vill hjälpa till när man har frågor eller problem.
Även om Linda härstammar från en fiskarfamilj på Stenskär och har tillbringat många sommardagar på ön har hon inte haft en kontinuerlig relation till båtlivet. Under 13 år har hon bott, studerat och jobbat i Umeå. Men när flytten gick norrut för ett år sen dök båten Fatsy upp ganska direkt.
– Jag funderade mycket. Det var både läskigt och lockande att köpa egen båt. Men jag visste att jag vill vara på havet.
Varken Linda eller Malin har skaffat båt tillsammans med någon annan, även om bådas män är positiva till båtlivet. De hör till den grupp av relativt få kvinnor som är båtägare på "egen hand". Ingen av dem har mött motstånd eller skepsis när de seglat eller jobbat med sina båtar.
– Och vi har inget att bevisa, säger Malin. Jag har aldrig känt mig lägre värderad som kvinna.
Bägge har kvinnliga båtkunniga förebilder i mammor, vänner och äldre släktingar.
– Innan jag skaffade båten frågade jag min pojkvän om han kunde tänka sig att segla med mig. Men det var inget jag ville kräva av honom, säger Linda.
Kanske är man till och med lite extra välkommen som kvinna, funderar Malin. Ett exempel på det är att Piteå segelsällskap väcker liv i tävlingen Lady Sail som går av stapeln i slutet av augusti. Kravet är en kvinnlig rorsman på deltagande båtar.
– Det är en tävling, men fokus ligger på umgänge.
Hjälpsamhet är ett ledord på sjön, men det är inte kopplat till vilket kön som behöver hjälpen.
– Det är inte realistiskt att man ska kunna allt själv. Behövs support står det åtminstone tio gubbar på rad med verktygslådorna redo, säger Malin.
Att vara seglare och äga båt är ingen överklasshobby. Det är ett stort missförstånd menar både Malin och Linda. Fördomen är förlegad och de tycker att de själva är goda exempel på det. En bra segelbåt kan man få billigt och utrustningen måste inte glänsa och vara tipptopp.
- Är något trasigt går det ofta att hitta billiga alternativ, säger Malin. Man får vara lite McGyver.
Malin lyser upp när hon pratar om tystnaden som råder ute på havet.
– Det är extra härligt när man har med sig någon som inte varit med om det förut.