Barnklassiker i nytt ljus

Konsert: Jojje Wadenius, James Hollingworth och Norrbotten big bandPlats: Christinasalen, PiteåLängd: 68 minuterPublik: Pinsamt liten. Drygt 100 personerEKONSERT

Piteå2007-10-01 00:00
ANDERS SANDLUND
Tillsammans med Fem myror-trion, Klapp och klang-gänget och möjligen Lasse Dahlberg ("Trolltider" med mera) var Jojje Wadenius och James Hollingworth maktfaktorer inom svensk barnmusik på 70-talet. Wadenius mer fundersamma visor med texter av Barbro Lindgren ("Jag är det fulaste som finns", "Mitt lilla barn", "Kalles klätterträd") och Hollingworths mer snärtigt äventyrliga låtar ("Älgarna demonstrerar", "Hur ska jag göra för att komma över vägen") var ett naturligt soundtrack till min uppväxt. De hördes ofta i tv på de två kanaler som fanns och bidrog till tidig musikalisk stimulans. I årskurs fyra gjorde skolan till och med en ambitiös musikal i Christinasalen med gäddan Gösta, mörten Kurt och andra karaktärer ur Hollingworths fantasivärld.



23 år senare. Plats: Christinasalen. Igen. Den här gången får jag höra om de demonstrerande älgarna och andra skojiga figurer från publikplats tillsammans med drygt 100 andra stora och små barn. Det är pinsamt glest med andra ord.

Programmet bygger både på klassiska plattor som "Goda’, goda’" (Wadenius), "Djurens brevlåda" (Hollingworth) och deras gemensamma grammisbelönade album "Hajar du".

Visserligen tillhör jag en generation som verkligen kan "knarka" på nostalgi, men jisses vad nackhåren reser sig när James Hollingworth drämmer till med "Hur ska jag göra för att komma över vägen". Det svänger helt grymt, storbandsarrangemanget är både tacksamt och välljudande och han sjunger verkligen bra. En röst man minns.

Ironiskt nog är det ett sår i fingret (en av hans låtar handlar om precis det) som gör att stjärngitarristen Jojje Wadenius instrumentala utflykter begränsas till koklocka och tamburin. Synd. Det är mitt livs första konsert med Wadenius och så lirar han inte. Nåja, det funkar rätt bra ändå.



Bortsett för allsången i "Har ni sett mina skor" och en kul lek med några barn som får komma upp på scen i "Hallå i telefon" är det en smula tunnt med den i sammanhanget viktiga delaktigheten, men nu är inte de här farbröderna "Mora Träsk". Dessutom har de ju 16 medspelare att ta hänsyn till.

Det låter riktigt bra om flera grejer. Fylliga bleckblåsintrot i "Jag är det fulaste som finns", fräcka Batman-arrangemanget i nya "Bäverfantomen" är pärlor. Nämnda "Mitt sår" blir både tuff och väldigt "groovig".

Frågan är vilka som har roligast under den här timmen. De små barnen eller de stora? Hur som helst noteras visst nostalgiskt engagemang och jag börjar undra om inte det här skulle funka som underhållning "på lokal".



När superklassikern "Auktionsvisan" rullat via förväntade saker som hink och fiol föreslår ett av barnen i publiken att senaste Windows-operativsystemet ska auktioneras ut, men det blir för svårsjunget. I stället väljer Hollingworth att auktionera bort Bill Gates med reultatet "Tolv kronor bjudet. Första, andra, tredje ... Pang! Bill Gates är såld".

Hört i Piteå en regnig söndag i september. Bara en sån sak.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Piteå