Det är en lång historia som gjort att familjen hamnat i den sits de hamnat i. Föräldrarna vill vara anonyma, men vi kan kalla dem Anders och Sara.
Det började med att familjen hyrde ut sitt hus på orten de bodde i innan de flyttade till Piteå. Men hyresgästen betalde inte för sig och stack. Det fick stora konsekvenser för familjens ekonomi som fick betala hyresgästens räkningar. Mitt uppe i allt förlorade dessutom pappan i familjen sitt jobb varpå de började halka efter med sin egen ekonomi.
Familjen prioriterade andra räkningar med känslan av att situationen skulle lösa sig. Men till slut satt de med fem månaders hyresskulder på lägenheten vid Munksundsbo.
– Det var en rad olyckliga omständigheter som fick bägaren att rinna över. Vi hade inte trott att Anders skulle vara arbetslös så länge, vi trodde att det skulle vara enklare för honom att få ett nytt jobb, säger Sara.
Såg ljusare ut
När de stod inför vräkningen kontaktade familjen kommunens skuldrådgivning. Skuldrådgivaren kontaktade i sin tur fastighetsägaren. Då sas det att betalningen skulle gå att ordna genom en avbetalningsplan om de betalade in den aktuella månadshyran och familjen trodde att de skulle få bo kvar.
– Vi skyndade oss att betala in hyran, och då såg vi fram emot att göra upp en avbetalningsplan.
Senare lyckades de, med hjälp av släktingar och borgenärer, låna pengar för att lösa hela skulden. Då såg det plötsligt ljusare ut men när de kontrollerade saken så fick de ett annat besked.
– Då var det plötsligt försent, säger Sara.
Familjen skulle vräkas trots att de kunde betala av den hyresskuld de hade. När beskedet kom hade de fyra dagar på sig innan de skulle vara ute ur lägenheten och ha lämnat tillbaka nyckeln.
Med anledning av barnen anser föräldrarna att familjen inte borde ha blivit vräkta.
"Slå hål på myten"
När de kontaktade socialtjänsten fick de inte den hjälp de behövde, anser de. Det mest akuta var att lösa hyresskulden för att kunna få bo kvar, men baserat på hur deras ekonomi hade sett ut ansågs inte familjen behöva hjälp.
– Jag vill berätta det här för att visa hur systemet fungerar, eller inte fungerar snarare. Jag vill slå hål på myten att det är bara att gå till socialen så löser det sig, så är det ju inte, säger Sara.
Nu har Sara försörjningsstöd, men de behöver fortfarande hjälp att hitta ett hem.
– Det som stör mig är att om vi haft problem med droger eller varit alkoholister då hade vi passat in i de här schablonerna och då hade det funnits hjälp till oss, men inte när man är en vanlig Svensson. Systemet fungerar inte känns det som, vart man än vänder sig så säger de att det är tråkigt men det är inget vi kan göra, berättar Anders.
De har fått höra att det inte finns någon oro för barnens välbefinnande i och med hur bostadssituation ser ut i dagsläget. Men det håller föräldrarna inte med om. Barnen behöver en stabil punkt som trygghet, vilket ett hem ger, för nu mår inte barnen bra, anser de.
– De har ingen fast punkt i livet, säger Anders.
– Han som är tre år, han säger ju att han vill åka hem till sitt hem. Det här ska inte ett barn behöva vara med om, fyller Sara i.
Ohållbar situation
Livet i husvagnen börjar bli ohållbart. Den sexåriga sonen ska börja förskolan till hösten och till dess vill familjen ha slagit sig ner någonstans.
– Vi är less på att bo i husvagn, vi försöker åka bort varje helg för att slippa vara där. Vi är in på varandra hela tiden vad vi än ska göra, allt är betydligt krångligare och det blir betydligt dyrare. Vi kan inte åka och storhandla för det ryms inte i husvagnen, bara att rymma kläderna är problem nu när vi behöver både galonkläder och vinterkläder, säger Anders.
Vardagen för dem är betydligt krångligare.
– Man längtar till läggdags, säger Anders
– Det tär på alla, säger Sara.
"För jävligt"
Familjen tycker att de strävar i motvind. Det finns ingen hjälp att få, de har inte tillräckligt med poäng i bostadskön och de har inte hittat någon privat aktör som vill hyra ut en lägenhet till dem på grund av deras betalningsanmärkningar.
– Det känns för jävligt, säger Sara.
– Vi är tvungen att flytta från kommunen om vi inte får en lägenhet snart, säger Anders.
De vill ha ett tak över huvudet.
– Vi har ingen lista på krav, vi vill bara bo någonstans, säger föräldrarna.