Det var 1918 som barnavårdsnämnden i Piteå dömde fyra ”vanartiga” pojkar till vad som skrevs i protokollet: ”välbehövlig” kroppsaga. Den agan skulle utdelas av Olof Selinus i egenskap av förtroendevald barnavårdsman.
Selinus ansåg sig inte vara skyldig at ikläda sig rollen som ”tuktomästare” och motsatte sig nämndens uppmaning. Med följd att han hotades med avsked från sitt uppdrag.
Skolaga var vanligt förekommande fram till slutet av 1800-talet och även om den gradvis minskade förekom örfilar, drag i öronen och rottingslag över fingrarna när eleven överträtt gällande ordningsregler eller enligt lärarens uppfattning uppträtt olämpligt.
Svenska Familje-Journalen av årgång 1882 skrev bland annat följande om agan:
”… huru orättvis är ej den klagan, oförnuftiga och klemande föräldrar upphäfva mot all skolaga! Blefve det blott tillräckligt agadt i hemmen, komme hvarje barn verkligt renhjertadt till skolan, utan att medföra några odygder och ej lärde andra eller af andra lärde sådana, då vore visserligen all aga lika obehöflig som skadlig, men då agan i många af våra dagars hem är nästan ingen, då ungdomen från spädaste år der får vänja sig att följa sin egen vilja och ringakta de äldres, då är agan i skolan lika behöflig som nyttig.”
Selinus ställningstagande upprörde barnavårdsnämndens ledamöter. En av ledamöterna gick också ut offentligt, i form av en insändare i tidningen, till angrepp mot honom.
Denne tyckte att Selinus agerande var märkligt med hänvisning till en lagparagraf om uppfostran av vanartade och i sedligt avseende försummade barn. En paragraf daterad juni 1902.
Där det bland annat angavs att om barnet visade vanart skulle nämnden tilldela det en varning. Om den varningen inte åtlyddes skulle barnet inom viss tid och i ojäviga vittnens närvaro tilldelas lämplig aga. Den agan skulle nämnden dra försorg om och också utse lämplig person att verkställa åtgärden.
Olof Selinus hävdade i sin argumentation att det var ovärdigt att ålägga en barnavårdsman, som hade att verka i kärlekens tjänst för de utom äktenskap födda barnen, att verkställa aga.
– Ett mot all kärlek stridande åliggande. Det kan inte vara en barnavårdsmans uppgift att använda sig av en sådan åtgärd mot vanartiga barn, samma behandlingssätt som mödRar ibland använder åt sina olydiga barn, hävdade Selinus.
– Är ni av den uppfattningen är det bäst att säga farväl till barnavårdsmannauppdraget, argumenterade den nämndsledamot som skrivit insändaren.
Selinus nöjde sig inte med ”hotet” från barnavårdsnämnden i Piteå utan gick vidare, till länets landshövding med sin protest.
Han ansåg att folkskolestyrelsens och stadsfullmäktiges beslut att med barnavårdsmannabefattningen kombinera skyldighet att verkställa aga inte ingick i förordnandet.
Selinus anförde att det i förordnandet inte ingick annat beslut om skyldigheter än det som angetts med orden ”för att enligt lag om utom äktenskapet födda barn av den 14 juni 1917 iakttaga och bevaka alla inom Piteå stadsförsamling befintliga oäkta barns rätt och bästa och att inför vederbörande domstol å barnavårdsnämndens vägnar föra talan vid alla de rättegångar som i följd av berörda lag kunde anses erforderliga”
– Att det i förordnandet skulle finnas någon bestämmelse att barnavårdsmannen ägde särskilda åligganden att utdela aga eller föra protokoll är inte påvisat, hävdade Selinus vidare.
Något som dock nämnden hävdade och där det vidare påpekades att Selinus i sitt förordnande erhöll ett årligt arvode av 200 kronor.
I samband med händelsen hade Olof Selinus också hemställt om ersättning för abonnemang av telefon, vilket dock avslogs av de kommunala myndigheterna.
Skolaga i Sverige förbjöds helt den 1 januari 1958. Rätten för föräldrar att aga barnen togs bort 1966.
Ett uttryckligt förbud mot aga eller kränkande behandling av barn infördes 1979.
I Danmark förbjuds all skolaga 1967. Systemet hade då sedan länge varit på tillbakagång, till exempel hade rottingkäpp förbjudits 1950.
Att aga sina barn blev förbjudet i lag i Finland 1984.
Skolaga förbjöds i Norge 1936. Barnaga i hemmet avskaffades 1972. För att förtydliga att våld mot barn ej accepteras, infördes ett uttryckligt förbud mot det 1987.