Det var i augusti 2019 som polis tillkallades till familjens bostad efter att barnet slagit larm om ett bråk. Enligt patrullen mötte de ett hysteriskt gråtande barn utomhus som bad om att få bli inlåst i polisbilen. Mannen i huset vägrade först att öppna dörren, men när polisen skymtade en blåslagen kvinna i hallen drog han ut den upprörda mannen på gräsmattan och gick in.
Enligt polisen berättade barnet att han sett pappan slå och stampa på mamman. Barnet hade försökt avbryta misshandeln genom att putta sin pappa, något som inte hjälpte. Kvinnan berättade i förhör att hon blev slagen i ansiktet flera gånger, att hon blev sparkad, mestadels i ansiktet, och dragen runt i huset. Hon uppgav även att mannen utsatt henne för våld tidigare.
Mannen åtalades misstänkt för misshandel, men friades av Luleå tingsrätt. Vid huvudförhandlingen ett år senare ville inte kvinnan svara på några frågor och tingsrätten ansåg att hennes uppgifter i förhör har ringa bevisvärde och inte kan läggas till grund för bedömningen.
Även om utredningen visat att det förekommit våld i bostaden och att ett barn larmat polisen, så var det enligt tingsrätten inte uteslutet att händelseförloppet gått till på ett annat sätt än det åklagaren påstått. Åklagaren överklagade den friande domen till hovrätten som nu fastställer tingsrättens dom.
"I likhet med tingsrätten anser hovrätten inte att utredningen bringar någon klarhet i vad som närmare ska ha inträffat och mer specifikt hur de aktuella skadorna har uppkommit."
En hovrättsassessor var skiljaktig och ville döma mannen för misshandel. Även om de två förhören varit detaljfattiga och röriga konstaterar han att kvinnan båda gångerna berättat att han slagit, dragit och kastat runt henne. Vilket är förenligt med hennes relativt omfattande skador.
Pappan har inte tillåtit barnet att vittna, vilket beskrivs som en brist i utredningen. Hovrättsassessorn anser däremot att det inte går att betvivla andrahandsuppgifterna från polisen. Mannen har hävdat nödvärn, men den skiljaktiga ledamoten menar att skadorna är lindriga till skillnad från kvinnans omfattande skador och att våldet varit oförsvarligt och inte upphört trots att barnet gått mellan.
I tingsrätten dömdes mannen även till villkorlig dom och samhällstjänst för grovt sjöfylleri. Den delen överklagades aldrig till hovrätten.