Ett 20 meter långt rostangripet stålskrov vilar nere på nio meters djup i Piteälven. Det är vraket efter bogserbåten Munksund 5 som sjönk i Inrefjärden för 54 år sedan.
Vid vissa väderleksförhållanden puffar fortfarande oljespill upp från båttankarnas ventilationsrör.
Senaste observationen av olja i vattnet gjordes i mitten av juli i år – vilket föranledde 87-årige Nils Norberg att leverera två hittills okända uppgifter:
1) Det finns kvar uppemot 6 000 liter tjockolja i skeppsvrakets båda sidotankar.
2) Bogserbåten sänktes med flit, på order av dåvarande ledningen vid SCA i Sundsvall.
Den 7 augusti publicerade PT avslöjandet från Norberg, som tidigare arbetat på i stort sett samtliga bogserbåtar i och kring Piteås farvatten.
Munksund 5 låg förtöjd vid några timmerflottar mitt i Piteälven när ordern gavs från SCAs ledning, enligt Norberg. Det var den 17 mars 1964.
– Dra ut den på djupt vatten och sänk den, det var så man sade. Det var den tidens anda. Båten hade tjänat ut och det var väl billigare att sänka den än att engagera skroten, säger Nils Norberg.
– Men när förvaltaren vid sågverket, Allan Nordlund, fick kännedom om planerna ropade han på sin UKW (kommunikationsradio) att man omedelbart skulle avbryta uppdraget. Då var det för sent.
Två andra SCA-bogserare, Munksund 3 och 4, var på plats för att fullborda ordern. Men på grund av inströmmande vatten via ett kondensrör till maskinen, sjönk Munksund 5 när båten lossades från timmerflottarna, alltså på fel plats, men ändå enligt plan.
Uppgifterna om att vrakets sidotankar fortfarande innehåller upp emot 6 000 liter sirapskletig tjockolja har inte gått Piteå kommuns miljöförvaltning omärkt förbi.
– Vi kommer att ta kontakt med SCA. Vår intention är att koncernen äger ansvar för att bärga vraket och avlägsna all eventuell olja från Piteälven, säger Mikael Ferm, enhetschef vid miljö- och hälsoskydd.
Den miljölag som råder i dag föreskriver "evigt ansvar" för miljöförsyndelser. Det går med andra ord inte att frånhäva sig ansvar via olika grader av förändringar inom bolag och personalbesättningar.
– Miljölagen har förändrats genom åren och juridiska tolkningar i ansvarsfrågor är inte alltid helt enkelt att tolka eller torgföra, säger Mikael Ferm.
Han nämner förekomsten av giftet dioxin som hittades i marken på Lövholmen år 2009 i samband med Setra-sågens nedläggning.
Spillet sågs som en kvarleva från gammal tryckimpregnering, men såväl Setra Group, Kappa/Assi samt Banverket hade genom åren bedrivit verksamhet i området, som Stenvalls Såg tog över 2010.
– En juridisk komplicerad nöt. Men vi drev frågan och inblandade parter nådde till slut en överenskommelse om ansvarsfördelning, både ekonomisk och praktisk, för att gräva bort och sanera alla defekta jordmassor.
– Som sagt, vi kommer att kontakta SCA gällande bogserbåten som otvetydligt var och är deras kvarleva. Alldeles oavsett om båten sänktes med flit eller av andra orsaker borde enligt mitt förmenande företaget ta ansvar för att avlägsna denna lurande miljöfara, säger Ferm.
– Någon gång i framtiden riskerar tankarna att rosta sönder. Ett utsläpp av tusentals liter tjockolja mitt i Piteälven skulle få förödande konsekvenser för kommande generationer, säger Mikael Ferm.