"Blir det lingonkrig? Nu strömmar bären in till uppköparna runt om i länet. Ska det bli som ifjol då priset för lingon som högst var uppe i 30 kronor kilot". Så skrev Piteå-Tidningen den 15 augusti 1983.
Ett år senare handlade det om hjortron: "Nu har den stora hjortronfebern brutit ut på allvar i Arjeplog", står det att läsa i Piteå-Tidningen den 17 juli 1984.
Över 60 kronor kilot
På 80-talet fanns det bäruppköpare runt hörnet varhelst man befann sig och goda bärår hade de bråda tider att väga upp bären. Just det året, 1984, var det gott om hjortron och man kunde få över 60 kronor kilot. Det var ganska mycket pengar för 30 år sedan och det var inte ovanligt att en flitig bärplockare kunde få ihop till en utlandsresa eller vad man nu suktade efter.
Priserna kunde svänga flera tior kilot bara över natten så det gällde att sälja sina bär på rätt dag. En del sparade bären och uppköparna var inte särskilt glada när plockare kom in med blöta bär som blåbär eller hjortron som sparats i väntan på bättre pris.
Debatt
När hjortronen började mogna kom också debatten om norska bärplockarna igång. Eftersom det var förbjudet för icke markägare att plocka bär i Norge fanns det de som ansåg att norrmännen inte borde få plocka hjortron i Sverige. De flesta välkomnade dock de norska grannarna och menade att det fria kustfisket i Norge mer än väl kompenserade för den hjortronplockning som skedde av norrmän i Sverige.
Bär fick säljas till ett värde av 5 000 kronor utan att bli skattepliktiga. För bättre kontroll av hanteringen, såväl bäruppköpare som leverantörer, ställdes krav på kvitterade affärer med såväl personnummer som namnunderskrift.