Det blåste hård nordanvind och regnade rejält. Det var fredagen den trettonde juni 1975, en vecka före midsommar, och åtta medlemmar ur släkten Nordmark stod vid strandkanten i hamnområdet ute på Svartnäsudden och höll tummarna för att vädergudarna skulle stilla blåsten och stoppa regnandet.
– De var väl ivriga att komma sig iväg, såklart. De hade redan avvaktat ett bra tag, väntat in bättre väder, och allt var ju packat och klart för en helg ute i sommarstugan vid Koskäret på Vargön, säger Per Nordmark, 47 år och ännu ofödd när allting hände.
Till slut bedömdes chanserna som överkomliga för att ta sig ut med båten, ut i det fortfarande rätt oroliga vattnet i Pite skärgård och över till Vargön, en tur på omkring 20 minuter vid normala väderförhållanden.
Klockan var runt 22.30 när sällskapet samlade ihop sig i den 5,5 meter långa öppna plastbåten, med en släpjolle fastknuten baktill där all medhavd packning hade lastats.
Vittnen noterade när gruppen begav sig iväg i det nedlastade flytetyget. Åtta personer och två hundar trängdes om utrymme. Enligt uppgift stod någon eller några i båten i brist på sittplats. Ingen av de åtta båtfararna bar flytväst.
Det var sannolikt Alfons Nordmark, 53-årig sågverksarbetare, som manövrerade farkosten ut från Svartnäsudden med hjälp av en 35 hk stark båtmotor.
Med på färden fanns även hustrun Maria, 54, samt parets två barn, Gunilla, 18, och Staffan 11 år, samtliga boende på Norra Pitholm.
De övriga i båten var Gudrun, 31, även hon dotter till paret Nordmark, och hennes man Sven-Erik Öberg, 32, samt deras två barn Elena, 11, och Jörgen, 10 år, alla från Öjebyn. Plus alltså även två hundar.
– Alfons var farbror till min pappa Lennart (Nordmark) och hans barn blev därmed kusiner till pappa, säger Per Nordmark.
– Även om jag själv föddes 1976, först året efter olyckan, så har man alltid i olika sammanhang påmints om den tragiska händelsen.
– Under uppväxten gjorde vi många båtturer ut i den otroligt vackra, fina skärgården. Det är bekanta vatten. Besöken ute på Vargön skedde med jämna mellanrum och jag vet att det finns en del filmat material kvar från den tiden.
– Jag minns också att man många gånger tänkte på de olycksdrabbade. Hur de måste ha upplevt paniken och skräcken när vågorna slog in och sänkte båten den där sena fredagskvällen, säger Per Nordmark.
Alfons och Maria Nordmark hade ytterligare två döttrar, Gurli och Gun-Britt, som inte fanns med på den ödesdigra båtturen. Gurli var visserligen på plats under fredagen ute på Svartnäsudden, tillsammans med sin fästman Kjell och dottern Marlene, men på grund av väderförhållandena valde de att återvända hem igen.
Dagen därpå, under lördagseftermiddagen, när vädret hade lugnat ner sig, beslutade sig Gurli och fästmannen Kjell för att åka över till de övriga familjemedlemmarna på Koskäret, på norra delen av Vargön. Dessvärre vägrade båtmotorn att starta och paret tvingade att ro hela vägen över till Vargön, en roddtur på närmare tre timmar.
– När de till slut kom fram visade det sig att sommarstugan var tom och öde. Ingen hade varit där.
Gurli och Kjell anade oråd. De körde tillbaka till fastlandet, med en båtmotor som startade till slut. Gurli kontaktade sin syster Gun-Britt som slog larm och en stor räddningsoperation drogs genast igång med alla tillgängliga resurser.
Såväl polis, brandkår, sjöräddning som kustbevakning, flera privatbåtar och en helikopter deltog i eftersöket som initialt spände över stora vattenområden.
Tidigt på söndagen påträffades en frysbag med matvaror flytande i vattnet som kunde härledas till de eftersökta, samt en transistorradio och en ryggsäck. Senare på söndagen hittades Maria Nordmark, 54, död nära stranden i närheten av Bondön och 500 meter ifrån påträffades familjens stövare drunknad.
Under måndagen och tisdagen återfanns familjemedlemmarna en efter en av dykare, på femton meters djup i närheten av själva olycksplatsen, ungefär mitt i Vargödraget där plastbåten hade kapsejsat och slagit runt i det hårda vädret. Båten och släpjollen bärgades och bogserades in till land.
– Den enda i sällskapet som aldrig återfanns trots omfattande eftersök och draggningar var 18-åriga Gunilla. Min äldsta kusin sade en gång; "De kommer aldrig att hitta Gunilla för hon är så bra på att simma och hon har simmat långt”. Det är ett uttryck som i all tragik känns nästan som poesi, menar Per Nordmark.
– Den begravning som sedermera följde har beskrivits som fruktansvärt jobbig. De ligger samtliga begravda intill varandra på kyrkogården i Öjebyn.
– Det fanns ju ingen kista för Gunillas räkning och pappa har berättat att hon blev dödsförklarad långt, långt senare även om hennes stoft aldrig återfunnits.
Nitton år gammal lämnade Per Nordmark hemkvarteren i Piteå för ett liv i Stockholm, där han kommit att tjäna sitt uppehälle på att spela trummor professionellt i olika konstellationer, producera musik och leverera över 350 avsnitt i den riksbekanta podden ”Nordmark Pod”.
– Fastän jag bott i Stockholm under drygt halva mitt liv och turnerat mycket utomlands är fortfarande Piteå ”hemma” för mig. Jag kommer regelbundet på besök varje år. Mamma Kristina och pappa Lennart bor i Haraholmsfjärden och jag älskar att vara där.
– Min syster Stina Stenström, som är med och driver mormors guldsmedsbutik Sivs Ur & Guld, var två år när drunkningsolyckan inträffade. Hon har ju också bara återberättade minnesbilder, men då och då reflekterar vi över händelsen.
Det musikaliska album som Per Nordmark släppt i dagarna har han döpt till ”Vargön i september”, som berör tragedin och kanske i än högre grad Vargön som hänförande plats
– Det handlar om ett ursprung, om sjön som ger och tar, om ett betydande släktled som blev näst intill helt utraderat på en och samma gång. Det är så sorgligt och jag har valt att göra musik runt katastrofen för att hedra och minnas de bortgångna, även om 48 år har passerat.
– Någonstans går vi alla vidare efter tunga sorger, men med musik och sångtexter går det att framkalla minnen så att mina åtta förolyckade släktingar aldrig ska glömmas bort, säger Per Nordmark.
Gurli och Gun-Britt, de två systrarna som så drastiskt förlorade mor, far, tre syskon, svåger och två syskonbarn finns inte längre kvar i livet. De gick båda bort 2015 med bara någon månads mellanrum.