Sedan Frida och hennes familj flyttade till huset på Annelund har hon tagit hand om ett gäng katter som stödhem. Tolv stycken i fjol och nästan lika många i år.
– Vi kan och vill hjälpa till. Visst lägger man ner en hel del tid, men det ger mycket tillbaka.
Kattungarna Shadow, Mist och Luna syns inte till i groventrén. De gömmer sig bakom korgar och i hyllor.
– Jag vet att de är födda utomhus och det tog lång tid att fånga in dem. De är ganska skygga, men det blir bättre och bättre. Från början fräste de när man kom nära, men de har blivit mycket mer vana vid oss nu, säger Frida Hjortborg.
2013 tog hon hand som sin första katt åt Kattakuten.
– Det var en äldre katthane och jag fastnade så mycket för honom så han blev kvar hos mig. Men han hade en tandsjukdom och när han skulle opereras en gång så klarade han inte av att sövas.
Lite senare kom Molly in i bilden. Nu har hon bott hos Frida och hennes familj i fem år.
– Hon hade blivit utkastad från sitt hem, men hon var i grunden van med människor så hon var social från början.
Vissa katter har Frida Hjortborg fäst sig vid lite extra.
– I fjol kom tre katter från en kattkoloni. Efter ett tag märkte jag att en av dem började komma fram till mig, hon förstod att jag kom med mat. Jag tränade henne och nu bor hos en familj och är en riktig knäkatt. Jag kommer alltid att minnas Kerstin. Det känns så fint att det ordnade sig för henne till slut.