Varken åklagare eller försvarare tyckte egentligen att det är särskilt lyckat med erkännanden från personer som i dag inte minns nånting av vad som inträffat, men förhållandena är sådana att båda parter accepterade det. Orsaken är de unga männens mångåriga och svåra missbruk, de har kort sagt inte koll på nånting just nu, men anser att det de tidigare sagt i förhör säkert är sant.
Erkännandena stöds också till viss del av teknisk bevisning.
Greps i stulen bil
Det gäller till exempel den bilstöld som inträffade den 27 november 2013. De båda åtalade greps då av polis i den stulna bilen, på väg hem till Arjeplog igen efter ett besök i Piteå. I polisförhör uppgav de då, att de tillsammans med en tredje person gått omkring på parkeringen vid kyrkan i Arjeplog och känt på bildörrar. Till slut hittade de en olåst bil med nycklarna i tändningslåset – och tog den.
Den andra fordonsstölden, en skoter som togs vid BMW:s testanläggning i Nåtti, hänger samman med de husvagnsinbrott som sedan förövades vid Galtispuoda skidanläggning i slutet av januari 2014.
Skoterägaren bakspårade skotern till just Galtis, där den stod fastkörd mot ett träd.
Den fortsatta polisutredningen visade sedan att skotern använts för att ta sig dit, där man sedan gjorde inbrott i sju långtidsparkerade husvagnar.
Skador på husvagnarna
I dag minns de åtalade ingenting av det heller, men sa i förhör för ett år sedan att de kört till Nåtti, hittat den olåsta skotern och tagit den för att slippa åka två på den skoter de hade. De åkte sedan till Galtispuoda och gjorde inbrotten, varför vet de inte riktigt, men förmodligen för att få pengar och småsaker som cigaretter och liknande.
Inbrotten vållade dock kostsamma skador på vagnarna – tre svenskägda, fyra norska – och de drabbade hade alla skadeståndskrav som presenterades vid rättegången. Mest handlar det om självrisk i försäkringen, men också en del kostnader för resor, utebliven arbetsförtjänst och liknande. Allt medgavs eller vitsordades av de åtalade.
Sista chansen
Under slutpläderingarna var både åklagare och försvarare lika överens i ansvarsfrågan och om påföljden. Då grunden är ett svårt narkotikamissbruk, är kontraktsvård – övervakning med särskild behandlingsplan – det enda tänkbara konstaterade man. Trots deras ungdom, påpekade vice chefsåklagare Mikael Lundquist att det dessutom förmodligen var sista chansen att räta upp sina liv:
– Annars ses vi här i tinget igen, och då kommer det inte att handla om skyddstillsyn, det kan jag lova, sa han.
Dom meddelas den 11 mars.