- Visst var vi berusade. Glada, som vi brukar vara, säger Åsa.
Hon berättar att hon blev bjuden på en drink i baren och så småningom köpte en cider. Sedan blev allt svart.
Inget minne
Åsa har en total minneslucka från ungefär klockan ett på natten till klockan sju på morgonen.- Jag kommer ihåg en enda sak: att jag befann mig på övervåningen i ett hus och att jag var livrädd.
Genom att fråga vänner och bekanta har Åsa rekonstruerat händelseförloppet i efterhand. Vid tvåtiden har en kille hon känner sett henne stå och bråka med en annan kille. Hon har blivit sedd mitt i stan utan ytterkläder och utan väska. En killkompis till Anna hittar Åsa och börjar promenera runt med henne i centrum. Hon är mycker förvirrad, verkar berusad och drogad. Hon har tappat bort nycklarna till sin lägenhet och därför tar killen med henne hem till sig. Där blir hon stökig och våldsam. Åsa lyckas ringa till Anna som kommer direkt. Då är klockan strax före fyra på morgonen.
Hysterisk
- Hon slog omkring sig, grät och var helt hysterisk, jag har aldrig sett henne sån, säger Anna. Det var inte en vanlig fylla.Anna får lägga sig på Åsa på golvet och hålla fast henne.
- Det var då vi förstod att vi måste ringa en ambulans.
På akutmottagningen gör man ett så kallat snabbtest och enligt Åsa och Anna noterar personalen att det finns spår av någon sorts medicin i Åsas kropp. Hon har också en hög promillehalt av alkohol i blodet. Åsa är vaken hela tiden, men okontaktbar. Hon börjar kvickna till först vid sjutiden. Hon förs till Sunderbyns sjukhus. Där gör man ett liknande test som inte visar något särskilt, men hennes blod- och
urinprov skickas för analys till kriminaltekniska laboratoriet i Linköping. Svaren har inte kommit ännu.
Försiktiga
- Jag ser det som en omöjlighet att jag inte blivit drogad och har svårt att se att jag skulle blivt så påverkad av enbartalkohol. Jag har varit berusad förut, men aldrig varit med om något liknande.
- Andra som sett mig har sagt att jag verkade vara i en annan värld. Jag har slagits med Anna och slagit mig själv sönder och samman.
Åsa har mått mycket dåligt av händelsen.
- Minnesluckorna är det värsta som hänt mig.
Samtidigt tycker hon att hon haft tur i ett avseende.
- Den som drogar någon har förstås en baktanke. Men jag tror inte att jag har blivit utnyttjad.
Åsa heter något annat men vill vara anonym. Hon och Anna (också fingerat namn) vill berätta om händelsen för att de tror att fler varit med om liknande saker och de vill att det ska komma fram.
- Så att folk förstår att sånt här kan hända i Piteå.
När de har berättat för andra är det många som berättar om liknande upplevelser. De misstänker att polisen inte får vetskap om allt eftersom de som drabbats ofta tar sig hem på ett eller annat sätt och inte gör någon anmälan.
- Det finns mycket knark i Piteå. Vi kommer att vara mycket försiktiga när vi går ut i framtiden.