Båtkyrkogården, eller rättare sagt smältverket i Leipaja, har tillförts tre gamla rostangripna båtskrov som sedan länge gjort sitt.
- Skrotpriserna är höga och det här är en bra lösning för oss, säger Jan Lindbäck, vd vid Piterederiet Marine Carrier som sjösatt affären.
Ekonomiskt vågspel
- Alternativet att restaurera båtarna hade aldrig kunnat få ekonomisk bärkraft och därför blev det skroten istället, förklarar Lindbäck.
Bogserarna Nestor (byggd 1972) och Mercur (1964) har senast de varit i drift nyttjats för Piterederiets räkning.
Sjönk i storm
- Nestor kantrade och sjönk i en storm utanför Gotland i november 2004, där tyvärr en polsk matros omkom. Vi drog upp henne och tog hem båten för reparationer som dock aldrig blev fullbordade av ekonomiska skäl.
- Mercur var å sin sida utrustad med ett fantastiskt isskrov, men prislappen för ett behövligt motorbyte blev alltför kostsam.
- Det bottnar delvis i nya EU-direktiv med tuffare krav på miljöcertifiering vid större ingrepp i motorrummen.
Valfångare
Den tredje farkosten, Unni-Marie, var egentligen en valfångare som Ronny Johansson i Piteå köpte in för att bygga om till kafébåt.
- Båten har legat på trekvart under ett antal år. Nu köpte vi den för en symbolisk summa, pumpade ur oljan och drog iväg med den i skrotkonvojen, säger Jan Lindbäck.
Det blev bogserkusinen Hans Oskar som fick bistå trion med draghjälp under den sista färden till lettiska Liepaja vid Östersjöns strand.