Anna-Stina Eriksson har alltid varit intresserad av människor.
– Det viktiga i livet är relationer. Mitt intresse är människor, säger hon.
Hon arbetar som diakon i Piteå församling och är ett stort stöd för människor i behov av hjälp.
– Alla har en kris någon gång. De flesta behöver inte uppsöka sjukvården utan vill bara ha någon som lyssnar. Det händer någonting när man berättar om sina problem. När man vågar vara i det svåra tillsammans.
Hon är glad över att bli utsedd till Årets Pitebo.
– Det är roligt att få uppskattning för sitt engagemang.
Hon startade kyrkans SFI-verksamhet för nio år sedan, som är ett samarbete med kommunens flyktingsamordning, SFI, svenska för invandrare,
och arbetsförmedlingen. Från början var de 15 volontärer. I dag är de 60. Syftet är att stötta flyktingarna som fått uppehållstillstånd i deras språkutveckling. Språket är nyckeln till gemenskap, studier och arbete, menar hon.
– Jag brinner för integrationen. Det är viktigt att de känner att Piteå är deras hem.
Varje måndag träffas de på Kyrkcenter och matchas ihop med volontärer.
– Om någon exempelvis saknar utbildning så får han en volontär som är grundskolelärare.
Kyrkan driver också projektet Flyktingvän tillsammans med kommunen, där man möjliggör för flyktingar och svenskar att lära känna varandra, och ett internationellt café en gång i månaden.
– Det bästa sättet att förebygga rasism är det personliga mötet. Att vara öppen för att vi har mycket att lära av varandra.
Anna-Stina Erikssons liv har präglats av viljan att göra skillnad. Hon har arbetat som diakon i 24 år. Innan det var hon undersköterska på akutvårdsavdelningar.
– Jag trivdes bra i vården, men det gjorde ont i mig att jag inte hann med den psykologiska biten. När någon har fått ett svårt besked så behöver de någon som lyssnar.
Hon kommer från ett religiöst hem och när ryggen satte stopp för arbetet inom sjukvården var steget inte långt till diakonutbildning. Som diakon har hon fortsatt vara ett stort stöd för människor.
Hennes tro har gett henne en inre trygghet som hon vill förmedla till andra.
– Min uppgift är att få vara ett vikarierande hopp när det känns hopplöst.
Hon menar att många människor mår allt sämre.
– Det finns en jakt på prylar och status. Många mår dåligt av de upplevda kraven på prestation.
Hon understryker vikten av att det måste finnas en plats för alla.
– Någonting går sönder när vi jämförs med varandra i stället för att känna ro och att man duger som man är. Jag strävar efter att alla får känna sig värdefulla.
Att vara en god lyssnare är viktigt. Många bär på fruktansvärda erfarenheter.
– Flyktingarna har fått lämna sin familj, sina vänner och sina yrken.
Förutom deras traumatiska upplevelser så uppstår ofta en ensamhet i Piteå.
– Det var en gång en tjej som berättade att det här projektet är den enda gången hon träffat svenskar som inte fått betalt för att träffa henne.
Anna-Stina Eriksson är glad och tacksam över att kunna erbjuda människor stöd.
– Jag är en av Piteås rikaste människor i den bemärkelsen att jag får möta så många människor. Det har berikat mitt liv.