De flesta av de Piteåbor vi frågade har aldrig varit i närkontakt med björn. Men det finns de som kommit nära... (Arkivbild)
De flesta av de vi frågade har aldrig varit i närkontakt med björn. Men Mikael Jonsson har kommit nära, för nära tyckte han:
– För några år sedan var jag ute med min mountainbike på Råberget i Öjebyn. Plötsligt ser jag en björn 20 meter bort som är väldigt fokuserad på något på marken, kanske mat. Den verkade varken ha fått vittring på mig eller sett mig och den var obehagligt nära. Jag tvärstannade och tänkte "vad fan gör jag nu?". Om jag väsnas, skriker och lever om kanske den far. Så jag skrek rätt ut och björnen drog iväg som en raket, det bara brakade och jag blev förvånad över hur snabb den var.
– Jag var skärrad, kanske rent av chockad, stod där och funderade om jag skulle vända. Men jag bestämde mig för att fortsätta cykla och tänkte "jag lever om hela tiden"... Så jag cyklade och sjöng barndomsvisan Mors lilla Olle hela vägen, haha.
Klara Ebermark, Piteå: "När jag är ute och springer tänker jag inte på björnar. Nog har jag mer respekt för älgarna, kanske ko med kalv kan vara farligare..."
Östen Wiklund, Risnabben: "Rädd är jag inte, björnarna springer åt andra hållet. Jag har sett björn ett par gånger under jakten. Tror att det är fler som föds numera."
Evelina Hedlund, Piteå: "Nog är jag lite smårädd när jag är ute och springer i skogen på Pitholm. Mina föräldrar har sett björn i Pålberget."
Anders Hero, Piteå: "Jag har respekt för björn men är inte rädd, de är mer rädda för oss människor om det inte är en hona med ungar. Man får föra lite oväsen, höras och synas.
Sture Josbrant, Piteå: "Vi har stått med husvagnen ute på Fårön och jag har hört av andra att det varit någon rörelse därute, men jag är absolut inte rädd."