Applådåskor för bejublat Palme-tal

Han var i högform den lördagen.<br /><br />Glad. Lite sprallig. Beslutsam. Full av optimism. Och det 1,5 timmes långa manusfria valtalet i sporthallen i Luleå möttes av rungande applåder från över 1 500 åhörare.<br /><br />En som klappade händerna var Curt Boström, kommunikationsministern från Piteå, och för dagens statsministerns ciceron.<br /><br />Ytterligare en som visade Palme sitt reservationslösa gillande var en medföljande ung, glad, ljushylt kvinna med stora glasögon och diadem i håret - Anna Lindh, dåvarande SSU-ordförande, och dömd att långt senare gå samma tragiska öde till mötes som sin förebild.<br /><br /><h3>Överläggning</h3>Men lördagen inleddes redan tidigt på morgonen med möte i stadshuset i Piteå där såväl Palme som Lindh höll överläggningar med kommunfolk, fackliga förtroendevalda och sossar från hela älvdalen.<br /><br />En som fanns med i kulisserna var Björn Berglund, Piteå, i egenskap av studieorganisatör och facklig företrädare för kommunal.<br /><br />356 dagar senare - sent på kvällen den 28 februari 1986 - skiljde det bara några minuter från att deras vägar på nytt hade korsats.<br /><br /><h3>Fullt med blåljus</h3>- Jag och min fru (Birgitta Kemi) hade åkt ner till Stockholm för att besöka båtmässan den helgen. Klockan var på väg mot midnatt när vi kom åkande mitt i city, på väg från ett teaterbesök. Jag skulle just svänga in på Sveavägen men stoppades av polisbilar med blåljus. Det fanns även en ambulans där och det var ingen tvekan om att något allvarligt hade hänt, berättar Björn Berglund, i dag byggnadsnämndens ordförande i Piteå.<br /><br />Paret Berglund-Kemi beordrades att se sig om efter ett annat vägval.<br /><br />När de strax därpå parkerade fordonet efter en parallellgata till Sveavägen passerade en gående kvinna med tårar i ögonen.<br /><br />- Hon sade att Palme hade skjutits. Det verkade inte klokt.<br /><br /><h3>"Fyllesvammel"</h3>I den hyrda lägenheten berättade varken radio eller tv om någon attack mot statsministern.<br /><br />- Vi avskrev uppgifterna som rent fyllesvammel. Men det kändes ändå obehagligt. Kusligt, för hon hade verkat så övertygad. Dessutom hade vi ju sett alla polisbilar och blåljus.<br /><br />När Björn Berglund senare, ytterligare en gång, slog på text-tv uppdagades den skrämmande nyheten:<br /><br />"Statsministern skjuten! Död!"<br /><br /><h3>"Läskigt komma så nära"</h3>- Många, många gånger har jag tänkt på vilka människor jag såg och mötte under bilfärden i city den kvällen. Om jag ovetande kunde ha sett någonting som skulle ha gagnat utredningen och spaningarna efter den som mördade Palme. Det är läskigt när man kommer så nära en sådan omskakande händelse.<br /><br /><h3>20 år sedan</h3>Just i dag, på klockslaget 23.21, är det exakt 20 år sedan landets statsminister sköts ihjäl av en lönnmördare, mitt på öppen gata i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan efter ett biobesök och en kort promenad från biografen Grand.<br /><br />Mordet, sorgen, saknaden kommer att uppmärksammas i olika former, så även i Piteå, där Palme befann sig 356 dagar före sin död.<br /><br />- Vi kommer manifestera för att hålla Palmes politiska gärning vid liv, inte för att samla politiska poäng, säger Mats Johansson, ombudsman för socialdemokraterna i Piteå.<br /><br />- Som enskild politiker är nog Palme den som betytt mest, och inte minst på det internationella planet. Vår avsikt att påminna om hans namn och hans insats. Vi kommer även samla pengar till Palmefonden ute på stan, säger Mats Johansson.<br /><br />- Palme är borta men hans anda får aldrig dö.<\c><br /><br /><br /><br />På gång i Piteå stadshus på lördagsmorgonen den 9 mars för 20 år sedan, statsminister Olof Palme med sin ledsagare från orten, kommunikationsminister Curt Boström.

Applådåskor för bejublat Palme-tal

PALME. Olof Palme sken ikapp med vårsolen när han gästade Piteå på lördagsmorgonen den 9 mars 1985. Senare på eftermiddagen höll han ett bejublat anförande i Luleå sporthall. Då hade Palme bara 356 dagar kvar att leva.