Telegram till kungen
Hösten 1857, närmare bestämt i september, meddelades att provtelegrafering ägt rum från Piteå till Stockholm och den 21 september öppnades den elektriska telegrafen. Då skickades en så kallad tacksägelseadress till kungen från Piteå med följande lydelse:"Då Piteå stad nu kommit i åtnjutande av de ofattbara fördelar som den i dag öppnade elektriska telegrafen erbjuder är det för stadens invånare en ljuv plikt att bevittna H.K.H. underdånigaste tacksamhet för detta förnyade prov på H.K.H aldrig vilande omsorg för sitt folks och sitt lands väl."
Öppnandet av stationens blev aldrig någon större tillställning. Det inskränkte sig till att tjänstemännen vid stationen, i Rådhuset, påföljande dags afton samlades för att utbringa en skål.
Den anspråkslösa tillställningen avslutades under allas glädjebetygelser och tacksamhet över att samhället fått delaktighet av de stora förmåner telegrafinrättningen medför och erbjuder, konstaterades det efteråt
Till tjänstemän vid stationen i Piteå hade vid starten förordnats som kommissarie L.A. Ringius och som assistent A.D.E Agrell
Utvidgat telefonnät
1882 fanns det nordligaste telefonnätet i Sverige i Skellefteå, som samband Kåge kvarnaktiebolags kontor i Kåge med handlanden James Sandströms kontor i staden.Året därpå finns en rapport om att en telefonledning var på väg att sättas upp mellan Munksund och Piteå.Kunglig maj:t beslutade den 25 juli 1884 att patron C A Hedqvist i Öjebyn skulle få anlägga telefonledning mellan gamla landsvägen och den nya vägen mellan hans kontor i Öjebyn och sågverket i Bergsviken. 1885 rapporteras att telefonledning skulle upprättas mellan Älvsbyn och Piteå. Stationen i Älvsbyn skulle få status som telegrafstation och direkt underställd telegrafverket, som den första på orten. De andra var privata. Föreståndarinnan hade avlagt samma tysthetsed som telegrafverkets övriga personal
Ingenjör J E Sandström, lantmätare boende på Storstrand i Öjebyn anhöll 1887 om att telefonstationen skulle anläggas i Öjebyn, på linjen Piteå-Älvsbyn. Länsstyrelsen tillstyrkte med motiveringen att Öjebyn var en av länets mest uppodlade byar med 1 351 invånare, kronofogde, länsman, provinsialläkare, präster, kompanichef med mera. Under året kan man ana att telefonstationen var på väg att bli verklighet. Kommunen hade nämligen anslagit 25 kronor årligen till denna. Åtskilliga Öjebybor hade dessutom lovat betala 50 kronor vardera till apparatinsättning och linjens indragande till stationen. Stationen öppnade i postlokalen med poststationsföreståndare C.B. Markström som föreståndare.
Storstadsaktig syn
I januari 1889 inlämnande ingenjör A.F Lindberg och byggmästare E. Hjelm hos länsstyrelsen en anhållan om koncession för telefonanläggning mellan Piteå och Haparanda. Anläggningen skulle beröra alla viktiga punkter och orter efter linjen.Samma år fanns det också en telefonlinje mellan Piteå och Åbyn i Byske.
Den 15 november 1891 öppnades statstelefonen mellan Piteå och Haparanda. Genom dubbla ledningar försvann alla biljud och omöjliggjordes all lyssning på mellanstationerna.
På rådhustaket i Piteå sattes ett telefontorn upp.
- Det ser rent av storstadsaktigt ut, konstaterade tidningen Norrbottens-Posten i januari 1892
I januari 1892 har telefonledning dragits till skomakaren O A Rönngren som fick nummer 33, körsnär E. Fahlesson nummer 34, konsul A.B. Selander 35. Telegrafkommissarie Aug. Lundberg tilldelades nummer 14. Skuthamn fick 5 eller samma linje som Munksund. Dubbelledningarnas antal uppgick till 19.
1893 i april hölls ett allmänt möte i Arvidsjaur för att upprätta en skrivelse där en förfrågan skulle göras till telegrafstyrelsen om bistånd till dragande av ledning till Arvidsjaur.
Det året fick för övrigt Furunäsets sjukhus telefon, med nummer 42.
15 öre perioden
Vid sammanträde i Håkansö skola den 9 februari 1895 meddelas att telefon skall dras mellan Piteå och Håkansö. Samma år fattade också Blåsmarks byamän beslut om en telefonförbindelse med Roknäs.1896 finns direkt telefonledning mellan Arvidsjaur och Byske. På denna rikstelefonlinje fanns mellanstationer i Siksjön, och Fällfors samt växelstation i Myrheden. Arvidsjaur hade då nio abonnenter.
1897 fick Långnäs telefon som bekostades av fyra män där. Ledningarna gick från Roknäs telefonstation till handlanden Joh. Bergqvist. Egen telefonstation fick Långnäs i februari 1911.
Rosvik fick sin telefonstation i maj 1906 hos handlanden Björkbom med inledningsvis en abonnent nämligen gästigvaregården.
En ny telegraf/telefonstation fick Piteå 1907 när det tidigare stadshuset ändrades till station, innan verksamheten flyttade vidare till Sundsgatan 31 i början av 1940-talet.
1907 inrättades också telefonstation i Jävre. Ett samtal mellan Piteå eller vice versa kostade 15 öre perioden. Rönnskärs fyrplats fick telefon under nummer 6 Brännfors.
1910 hade rikstelefon dragits till Alterdalen med växelstation i Pålmark hos J.A. Åström. Växelstation inrättades också hos J.A. Lundgren i Sjulsmark. 1911 öppnades telefonstation i Arnemark, i gästgivaregården och Pitholm, med samtalsstation hos handlanden Anders Johansson. En abonnent hade anmält sig, nämligen hemmansägaren Brynolf Sjöberg med nummer 1.
Det året beslutades också att införa samtalsstationer i Långträsk och Baktåive på den då nästan färdiga telefonlinjen mellan Arvidsjaur och Arjeplog samt i Hortlax där telefonen drogs in till stuveribolaget J.Åberg & Co. I Lillpite öppnades den 11 februari en växelstation med åtta abonnenter, som var förlagd hos Johan Eriksson