Fiberbankar är ett samlingsnamn för de rester som pappersbruken och träindustrin dumpat i vattnet längs kuster och vattendrag innan lagarna skärptes på 70-talet. SGU, Sveriges geologiska undersökningar, genomförde 2016 ett projekt där fiberbanker över hela landet kartlades. Fiberbanken i Yttre fjärden utanför SCA Munksund visade sig innehålla mycket höga halter av miljögifter som PCB, DDT och PCDD. Något som Piteå-Tidningen tidigare skrivit om i flera artiklar.
Fiberbankar ligger i högsta riskklassen. Banken i Piteå finns med på länsstyrelsens listan över prioriterade förorenade områden men att hitta en effektiv saneringsmetod är svårt vilket gjort att inga åtgärder ännu vidtagits.
– Vi har inte något planerat men vi har haft diskussioner med SCA. De är väl medvetna om det här och vi ska gemensamt börja ta tag i det, säger Anna-Karin Ross.
– I Västernorrland, som har många av dessa banker, har man kommit en bit på väg. Vår tanke är att ett annat län får starta arbetet och sedan tar vi del av deras erfarenheter och följer efter, säger Anna-Karin Ross.
Att muddra bort fiberbankar är inte självklart då det kan medföra att miljögifter sprids ytterligare, det är också en fråga om vad man ska göra av de giftiga muddringsmassorna.
Runt Yttre fjärden ligger många bostäder och fritidshus och även den populära badplatsen vid Pitsundsbron. Men Anna-Karin Ross menar att det inte är någon fara att bada.
– Man badar ju inte direkt utanför SCA och det är inte den typen av spridning. Men fiberbanken är absolut något som borde tas tag i, det handlar om höga halter av miljögifter, även om de ligger ganska stilla.
Att åtgärda fiberbankar är kostsamt och vem som ska stå för kostnaden är inte självklart. Även om själva fiberbanken härrör ur SCA:s verksamhet kan man inte utesluta att miljögifterna har annat ursprung.
– Man tror att de här fiberbankarna fungerar lite som svampar och suger åt sig förbipasserande föroreningar, så det är inte säkert att de kommer från SCA.
Att fiberbankarna tillkom innan det fanns lagstiftning gör också att det kan finnas tveksamheter kring vem som ska betala.
– Även om SCA har ansvaret kan det saknas "skälighet att utkräva det", som det heter. Risken finns att kostnaden i slutändan landar på staten.