Piteå-Tidningen har tidigare skrivit om Anna Lundberg som opererades på Piteå sjukhus under hösten på grund av menstruationsproblem.
– Ganska snart efter att jag kom hem började jag känna att någonting var väldigt fel. Jag åkte in till akuten och fick akutopereras, säger hon.
Både livmodern och tarmen visade sig vara perforerade.
– Jag låg i respirator i två veckor och svävade mellan liv och död.
Det kritiska läget resulterade bland annat i en stomi som förhoppningsvis är tillfällig.
Både patienten och sjukvården har anmält händelsen till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, för utredning. I förslaget till beslut konstateras brister i samband med operationen, vars syfte var att avlägsna livmoderslemhinnan, och vården av Anna Lundberg. I vårdgivarens händelseanalys framgår att läkaren misstänkte perforering av livmodern, men att patienten verkade opåverkad och skickades hem.
– Läkaren valde att inte säga någonting till personalen på uppvaket och Iva där jag låg efter operationen. När jag läste det så rann tårarna.
Perforering av livmodern förekommer i sällsynta fall vid den typen av ingrepp, men enligt Ivo ska en tillhålsoperation utföras vid misstanke för att utesluta allvarlig skada, exempelvis på tarmen.
I utlåtandet framgår också att läkaren valde en metod som utsatte patienten för en risk eftersom den utrustning som användes inte var konstruerad för den avancerade operationstekniken. Ingreppet borde enligt Ivo ha skett på ett sjukhus som har rätt förutsättningar och tillgång till slutenvårdsplatser.
Vidare nämns olika brister i kommunikationen samt brist på hänsyn till patientens enskilda behov av stöd efter operationen.
– När man har en funktionsnedsättning så tar det kanske mer resurser och tid från dem. Jag har också utmattning i bagaget.
Utredningen resulterade i ett antal förslag på rutiner, vårdplatser, överrapportering samt att utrustningen inte ska användas för liknande behandling i fortsättningen.
Anna Lundberg är lättad över förslaget till beslut, där parterna nu kan komma med synpunkter.
– Det viktiga för mig är att få bekräftelse på att läkaren gjorde fel när hon inte talade om sina misstankar efter operationen och att jag inte observerades efteråt.
Hon hoppas att hon en dag kommer kunna bli helt återställd.
– Benen lyder inte riktigt och jag har fortfarande deprimerande tankar. Men jag är tacksam för livet, säger Anna Lundberg.