Ann-Catrine lägger på efter 45 år
Efter 45 år som telefonist, varav 38 år i kommunens växel, gjorde Ann-Catrine Holmgren sin sista arbetsdag på torsdagen. Många presenter, pussar och kramar och en och annan tår har det blivit de senaste dagarna; "jag visste inte att jag var så populär", skrattar den gladlynta växeltelefonisten.
Folk kan ringa och fråga om de underligaste saker, de tycker att vi på kommun bör kunna svara på allt, säger Ann-Catrine Holmgren, som nu går i pension efter nästan 40 år i Piteå kommuns växel.
Foto: Maria Johansson
- Först flyttade vi till Räddningstjänstens hus, 1988, och sedan 1996 finns vi på Furunäset. De nuvarande lokalerna flyttade vi in i 2003, här höll Gallup till förut, berättar Ann-Catrine, som verkligen har trivts väldigt bra med sitt jobb under alla år.
Som gammal Pitebo var hon först lite tveksam till att börja jobba på Furunäset, "Furu" har i alla fall varit en namn med negativ laddning, "men det har funkat så bra, ett underbart ställe med underbara arbetskamrater och chefer!", understryker Ann-Catrine som den positiva människa hon är.
Omväxlande
- Det är ett omväxlande yrke, jag tycker om att arbeta med människor - och så gillar jag ju att prata också, säger Ann-Catrine och ger arbetskamraterna en menande blick.
Vi sitter i korridoren utanför lunchrummet, där kompisarna har ställt i ordning två stora skärmar med bilder och text, allt på temat "Anki går i pension". Det råder inget tvivel om att det är en mycket populär arbetskamrat som gör sista dagen på jobbet.
Trots att hon trivts så bra tyckte hon det var dags att få ägna lite mer tid åt familjen, barnbarnet, hundpromenader, huset på Djupviken, stugan i Östra Kikkejaur och fäbodstugan i Sjulnäs. Och så vill hon också passa på att resa.
Under sina 45 år i yrket har Ann-Catrine upplevt en fantastisk teknisk utveckling - från snörväxel, via proppväxel och så vidare fram till dagens helt datoriserade telefonväxlar.
- Om någon hade talat om för mig att vi i framtiden inte skulle ha några växelbord längre, utan sitta framför en dataskärm och jobba, så skulle jag ha trott att man drev med mig.
Visst har hon tänkt och sagt att "det var bättre förr" när tekniken strulat (när det krånglat har hon haft god nytta av att kunna en massa anknytningar utantill), men ergonomiskt och arbetsmiljömässigt har den nya tekniken i allt väsentligt varit av godo. De nya lättvikts-headseten har inneburit ett lyft.
Välkänd röst
Ann-Catrine Holmgren har utan tvivel en av Piteås mest välkända telefonröster, någon har räknat ut att hon har tagit emot i runda slängar en miljon telefonsamtal.
- Visst är det många som känner igen min röst, men även jag känner igen rösten på en hel del av dem som ringer till kommunens växel. Det har hänt att jag hört en bekant stämma ute på stan och konstaterat: "jaså, är det så han eller hon ser ut"; då har jag fått ett ansikte till rösten, säger Ann-Catrine, för dagen iklädd "muckartröja".
Vi undrar om hon fått ta emot många samtal från förtretade kommunmedborgare som varit ilskna över allt från utebliven snöröjning till låt säga att man har blivit lappad för felparkering. Eller för att de fått vänta en stund på svar. Och visst är det så.
Snälla och tålmodiga
- Men de som ringer och är upprörda kan säga "ja, egentligen är jag ju inte arg på dig". Och överlag måste jag säga att kommunmedborgarna i Piteå är tålmodiga och snälla.
Arbetet som växeltelefonist underlättas förstås om man som Ann-Catrine Holmgren har ett glatt humör.
- Man får försöka ha ett leende på läpparna när man svarar, för det hörs på rösten, säger Ann-Catrine Holmgren, vars väna stämma inte längre kommer att höras när man slagit numret till Piteå kommun, (0911) 69 60 00. Men hon försäkrar att hon har många trevliga kolleger som jobbar kvar.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!