Nu startar Piteå-Tidningen en artikelserie om krisen inom psykiatrin. Unga personer med eskalerande ohälsa hamnar mellan stolarna när stödet sviktar. Läkare tvingas till svåra prioriteringar och psykiatrin slår larm om överbelastning och brist på vårdplatser och behandlingshem.
I första avsnittet kan du läsa om Sara, 29 år, som tog sitt eget liv när psykiatrin inte hade plats för henne.
Sista avslutet
Saras begravning är på fredag och den sorgtyngda familjen stålsätter sig inför det sista avslutet.
– Det är jättejobbigt. Vår enda förhoppning är att vi kan hindra någon annan från att gå samma öde till mötes. Att hennes död inte är helt i onödan, säger Jennie Vikberg.
Ett fotografi av Sara står framme i mammans vardagsrum i Södra Pitholm. Saras katt hoppar upp på bordet och Inga-Britt Sandström minns tillbaka när den djurkära dottern levde ett normalt liv. Hon älskade sitt jobb som undersköterska på Öjagården och drömde om att bli sjuksköterska.
– Hon hade bara två månader kvar av sköterskeutbildningen när hon gick i väggen. Hon fick ångest och sömnproblem och medicinerades med antidepressiva och sömntabletter, säger mamman.
Blev missbrukare
Det är åtta år sedan hon sökte hjälp på affektiva mottagningen i Öjebyn för att sedan förflyttades till vuxenpsykiatrin i Piteå. Familjen berättar att Saras mentala hälsa försämrades i takt med att medicineringen med benzodiazepiner eskalerade. Ett flertal gånger fick hon läggas in på akutpsykiatrin.
– Hon hade inga problem med droger tidigare. Psykiatrin gjorde henne till tablettmissbrukare. Jag förstår inte hur man kan skriva ut så mycket tabletter till en som mår dåligt. Det är som att hälla bensin på elden, säger Carina Lindegren, vän till familjen och mamma till Saras tidigare pojkvän
Ingen avgiftning
Inga-Britt Sandström anmälde läkemedelsförskrivningen till Socialstyrelsen våren 2013. Följden blev att psykiatrin kraftigt minskade medicineringen.
– Hon fick ingen avgiftning eller hjälp på behandlingshem. Sara fick ett spel. Hon åkte till avdelningen och sa att hon skulle döda läkaren om de inte skrev ut medicin. När hon inte fick något så började hon köpa droger på gatan, säger mamman.
Inlagd på rättpsyk
I augusti blev Sara tvångsomhändertagen och inlagd på rättspsyk i Öjebyn. Där fick hon för första gången genomgå en diagnosutredning vilken visade att hon hade Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning. Läkaren berättade för anhöriga att det krävdes en längre tids vård för att behandla Saras missbruk och psykiska ohälsa.
– Efter jul började hon må bättre och hade hon fått vara kvar så hade hon säkert mått mycket bättre i dag. Det var ett stort misstag att skriva ut henne, säger Inga Britt Sandström.
I januari fick Sara veta att hon skulle förflyttas till vuxenpsykiatrin. Familjen fick beskedet att andra stod och väntade på sängplatsen och med bara några timmars varsel var utskriven.
– Hon ville inte det. Hon kände att hon mådde bra av att vara på rättspsyk, säger mamman.
Nekades inläggning
Livet i frihet kantades av misär. Sara klarade inte av att ta hand om sig själv och lägenheten var en enda röra. I början av juli ringde hon till vuxenpsykiatrin flera gånger och vädjade om att bli inlagd.
– Hon klarade inte av att bo själv. Hon grät och skrek i telefonen. En gång ringde polisen på dörren. Grannen trodde att Sara höll på att bli mördad. Hon mådde så dåligt och ville bara bli inlagd, men det fanns ingen plats för henne, säger Inga-Britt Sandström.
Under Piteå dansar och ler kunde psykiatrin ordna en plats, men då ville inte Sara söka vård, berättar mamman.
– Det går upp och ned hela tiden. De ska ta in henne då hon verkligen vill, inte ett par veckor efteråt, säger hon.
Rop på hjälp
Söndagen den 31 augusti kom Sara in på akuten. Hon hade svalt hundratals tabletter och hamnade i respirator på intensiven. Familjen vakade över henne i tre dygn innan hon dog. Då hade hon precis fyllt 29 år.
– Innan de sövde henne så sa hon. Det var inte meningen. Jag vill inte dö. Jag älskar dig mamma, säger Inga-Britt Sandström.
Alla anhöriga är övertygade om att överdosen var ett rop på hjälp.
– Att om hon gör ett suicidförsök så måste de ge henne plats, säger Jennie Vikberg.
Mådde jättedåligt
Dagen efter sin bortgång skulle Sara ha inställt sig i tinget. Hon stod åtalad för sitt hotfulla utspel på psykiatrin.
– Hon hade mått jättedåligt över det. Någonstans så kan jag tycka att det är oprofessionellt av dem att göra en polisanmälan när det är hennes sjukdom som talar, säger Jennie Vikberg.
Hon ger psykiatrin skulden för Saras död.
– De säger att Sara var ett komplext fall men hon var inte det från början. De gjorde henne komplex. I stället för att från början erbjuda henne en KBT-terapeut som kan ge henne verktyg att hantera sin ångest så dövade de symptomen med mediciner, säger Jennie Vikberg.
Skapat en diskussion
Via sociala medier vill hon lyfta problemet med psykisk ohälsa och psykiatrins brist på personal och vårdplatser. I lördags anordnade familjen en manifestation till Saras minne.
– Jättemånga har hört av sig. Dels sådana som har tappat någon och dels personer som mår psykiskt dåligt och som känner igen sig i situationen att inte få hjälp, säger Jennie Vikberg.
Efter Saras död har familjen fått vetskap om fler unga personer i Piteå som tagit livet av sig på kort tid.
– Den psykiska ohälsan eskalerar och landstinget gör ingenting åt det. Om det är så många som tar självmord tycker jag inte att man bara kan sitta och titta på, säger hon.
Nästa avsnitt: Psykiatrin svarar på kritiken.