Anhörig till överlevare: "Vi får inte glömma"

Piteåbon Berith Kalanders mamma var en av de romer som överlevde förintelsen. "Det är otroligt viktigt att uppmärksamma den här dagen. Vi får inte glömma", säger dottern.

Berith Kalander vill att man uppmärksammar minnesdagen. "Hur ska vi kunna bekämpa antisemitism och antiziganism om vi inte pratar om det fasansfulla som har hänt?", säger hon.

Berith Kalander vill att man uppmärksammar minnesdagen. "Hur ska vi kunna bekämpa antisemitism och antiziganism om vi inte pratar om det fasansfulla som har hänt?", säger hon.

Foto: Laila Bäckström

Piteå2021-01-27 18:23

Under minnesdagen pratade språkläraren och författaren Berith Kalander med sina elever på Pitholmsskolan om förintelsen.

– Jag har haft en genomgång med åttorna och kommer att ha det med årskurs nio också, säger hon och fortsätter:

– Det är otroligt viktigt att uppmärksamma den här dagen. Vi får inte glömma. Det är därför viktigt att vi som är barn och barnbarn försöker berätta om det.

Hennes mamma var en av överlevarna. Berith Kalander har skrivit böcker på temat och på Facebooksidan "Sörj inte lidandet – välkomna livet" delar hon med sig av upplevelsen av att växa upp med en mamma som på grund av sitt etniska ursprung blev tillfångatagen av nazisterna. "Hon visste inte från dag till dag, från timme till timme, om de skulle låta henne leva eller om de skulle gasa ihjäl henne", skriver hon. Sex år av sitt liv fick Hanna ­Brezinska tillbringa i olika koncentrationsläger.

Hon gick bort 1992. "Det som är både sorgligt och tragiskt var att jag inte kunde släppa taget om henne förrän jag stod på en judisk kyrkogård i Krakow, den 14 september 2012. Där övergav jag min sorg", skriver Berith Kalander.

– Jag skriver också om hur jag kände henne som person och den hon faktiskt var. Om allting som hon försökte dölja för sin familj när hon mådde dåligt. Det tog lite tid att förstå vilken fantastisk mamma jag hade och hur unik hon var. Det var först i 15-årsåldern som jag började inse det. Ju äldre jag blev, desto mer förstod jag vilken enorm drivkraft hon hade. Många som överlevt hade en strategi, tror jag. En vilja att överleva, en tro, det behöver inte vara en gudstro utan kan handla om en politisk tro. En tro på att man vill ut och vittna om det. Kanske hade de någon på utsidan som de kämpade för att få träffa igen.

Berith Kalander tycker att minnesdagen borde uppmärksammas i större utsträckning.

– Jag efterlyser det. Hur ska vi kunna bekämpa antisemitism och antiziganism om vi inte pratar om det fasansfulla som har hänt? Nazisterna plockade sönder människan, bit för bit. Tog hennes ägodelar, hennes hår. De tatuerade in ett nummer. Tog ifrån henne rätten att vara människa. Det är otroligt viktigt att alla får lyssna på det så kanske många kan få en större förståelse för människor från andra länder, exempelvis krigsdrabbade länder, och vad de varit med om, säger hon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!