Ett tjugotal personer har sagt upp sig från Berggården sedan i somras. Många vittnar om att den dåliga arbetsmiljön är skälet att man slutat.
Underbemanning, tung arbetsbörda och ständig stress gör att personalen flyr från Berggårdens äldreboende. På samma boende bor Mariana Bergströms 90-åriga mamma. Nu oroar sig Mariana för mammans situation.
– Jag blir väldigt orolig. Tänk om fler i personalen slutar, då vet jag då inte hur de ska klara sig. Jag förstår inte ens hur personalen klarar detta i dag. Kommunen blundar för faktum. Det här håller inte längre, säger hon.
Hennes mamma har bott på Berggården sedan i december och sedan dess har Mariana Bergström varit en frekvent besökare på boendet. Hon säger att stressen bland personalen är tydlig.
– Jag hälsar på min mamma varje dag. Personalen har inte tid att sitta ner med de äldre. Det finns ingen som har möjlighet att göra något för att de som bor där ska känna att det är värt att leva. De äldre blir som boskap. Det är sorgligt, säger hon.
Mariana Bergström vill vara tydlig med att hon inte vill skuldbelägga personalen och säger att hon har stor förståelse för deras situation. Istället är det kommunen som enligt Mariana Bergström bör ta ansvar för att lösa den kroniska personalbristen på avdelningarna.
– Man pratar så fint om att bryta isoleringen för de äldre, men vad gör man? Man drar in personal. De får gå underbemannade. De får hoppa över saker i omsorgen. Att jobba i ett sådant klimat är inte roligt. Att aldrig känna att man hunnit göra det man ska. Jag tycker synd om personalen.
Hur känns det här för dig som anhörig?
– Jag känner mig väldigt maktlös. Jag har kämpat mycket för min mamma, men ibland känns det som att jag inte orkar mer.
Nu hoppas hon att Piteås politiker ska våga ta tag i problemen inom äldrevården.
– Jag måste tro på att kommunpolitikerna ska göra något åt detta. Annars är det ju hemskt.
Kampen för moderns omsorg börjar ta ut sin rätt på Marina Bergström. "Man pratar så fint om att bryta isoleringen för de äldre, men vad gör man", frågar hon sig.
Carina Sjaunja, avdelningschef särskilt boende för äldre på Piteå kommun, beklagar att anhöriga känner oro över situationen.
– Det är en oro vi givetvis måste ta på allvar. Vi gör allt vi kan för att våra brukare ska få alla sina behov tillgodosedda. Om man som anhörig känner oro för sina anhöriga, då rekommenderar jag att man pratar med personal eller sjuksköterska på plats, säger hon.
Hon säger att bristen på kompetens på arbetsmarknaden gör att man på boendet tvingas till hårda prioriteringar vad gäller tid, och att det då är den basala omsorgen som prioriteras framför samvaro med de äldre.
– De brister vi kan konstatera att vi har gällande bemanning och situationen som gör att vi ibland tvingas gå kort gör att vi just nu behöver fördela resurser efter bästa förmåga. Det är för att kunna garantera att de boende får den omsorg de behöver och har rätt till.
Men ingår det inte i omsorgsbegreppet att personalen ska hinna sitta ner och faktiskt umgås med de äldre?
– Det gör det. Eftersom vi först och främst måste säkra den omvårdnad de behöver så behöver vi däremot prioritera. Därför kanske samvaron just nu blir lidande. Det utgår jag från är tillfälligt. När bemanningen fungerar ska man kunna sätta guldkant på de äldres tillvaro. Sådana aktiviteter finns även i dag, men kanske inte i samma utsträckning som det gjort tidigare.
Carina Sjaunja, avdelningschef särskilt boende för äldre på Piteå kommun. (Arkivbild)
Berggården. (Arkivbild)