Än hörs berguven hoa runt Bredviksberget

UTSATTA UVAR. Det var tre år sedan berguven senast häckade i området kring Bredviksberget i Öjebyn. Sedan ett par år tillbaka har hanen ensamt hörts hoa, utan att lyckas hitta någon livskamrat. När Carl von Linne för 275 år sedan klättrade uppför Bredviksberget var situationen en helt annan.

Piteå2007-05-16 00:00
Berguven är en sägenomspunnen fågel och har väckt både skräck och hat. Förr ansågs dess hoande förespå oväder och olyckor och därför förbjöds exempelvis barn att härma uven.

När Linne, som ung student genomfor det okända och vilda Nordsverige, tog han sig bland annat med stor möda tog upp för Bredviksberget vid Öjebyn och påträffade där i en bergskreva rester från kråkfåglar och harar, vilket fick honom att gå ännu högre då han anade att en berguv hade sitt näste på platsen. Skrivplånet i hans ränsel kunde därmed fyllas på med ytterligare anteckningar.

- Så då får jag se 2:ne stycken uti ett antro (grotta), vars ögon lyste som eld och dess irides (regnbågshinna) hade lumen in se, sine alio, veluti ac lignum putridum pisces et lampyris

(ljus i sig, utan något annat, liksom murket trä, fiskar och lysmask.) De voro stora som små gäss, jag vågade mig ej gå på dessa uvungar med händerna, ty tager jag mig en stör, förmörkades då först, att de voro nästan fullfluxna ungar, medan de ej flyga kunde, noterade Linne i sin reseberättelse från sin lappländska resa och besöket utanför i Öjebyn, Piteå gamla stad.

Linne var av den uppfattningen att vissa djur, däribland uven och katten, hade självlysande ögon.

Flyttade till soptippen

Den lappländska resan med några dagars besök i Piteåbygden var den världsberömde mannens gesällresa i syfte att upptäcka naturen och teckna ned folkets vanor.

Den som entusiastiskt tänker följa i Linnes fotspår i år, i anledning av att det är 300 år sedan den store vetenskapsmannen föddes, kommer inte i dag att på samma sätt i dag kunna iaktta och uppleva det som Linne upplevde. Förutsättningarna för exempelvis berguvens tillvaro i området har förändrats genom åren. Visserligen hörs berguven fortfarande hoa som på Linnes tid, men arten har dock under senare år varit utsatt för störningar under häckningstiden. Från att helt ha varit försvunnen under många år blev det genom projekt Berguv Nords insatser en försiktig återkomst. Trots ett idogt återinplanteringsprojekt har det dock inte gått vägen under de senaste åren, då ingen häckning kunnat konstateras.

- Fram till för tio år sedan häckade berguven på själva Bredviksberget, men flyttade sedan in på soptippsområdet. Sedan tre år tillbaka har ingen häckning kunnat konstateras, berättar Ove Persson, Öjebyn, och aktiv inom projektet Berguv Nord.

Ingen hona har syns till i området i år. Det finns en hane som observeras lockande såväl i fjol som i år, men inte lyckats dra till sig någon hona.

Att uven flyttade sin häckning från själva berget till soptippen kan bero på att grävling varit synlig i området och som kan ha haft inverkan på häckningen.

-Inne på soptippsområdet har sedan kråk- och måsjakten stört uven, berättar Ove Persson.

Han konstaterar vidare att den hane som observerats i Pitholm också numera är ensam. Hörts hoa en tid, men nu tystnat.

En häckning i Pålberget har också avbrutits. Först kördes en unge över av tåget och sedan honan.

På eller intill soptippen på Bredviksberget har berguv häckat sedan 1980-talet. Från år 1999 har häckningen skett inne på tippområdet. Berguvens häckning har dock störts och nu helt spolierats.

Utsatt för störningar

De som varit involverade i Berguvsprojektet har noggrant följt berguvsparet i Öjebyn och noterar att 1999 lyckades inte paret med häckningen. Inte heller 2000, då fyra ägg hittades. 2001 låg honan på ägg och stördes till en början av kråkjakt, innan all jakt stoppades.

Misslyckat igen och fyra ägg på bohyllan. 2000 rapporterades honan ligga på ägg, men lämnar senare bohyllan för att därefter genomföra en omläggning.

En unge ringmärks. 2003 kunde fyra unga ringmärkas efter att honan gjort en omläggning av ägg. 2004 observerades en unge rekordtidigt och senare två ungar som ringmärktes och med noteringen att de var magra. År 2005 ringmärktes fyra ungar och påföljande år rapporteras att ingen uv fanns i området.

-De lyckade häckningarna 2003-2005 kan bero på att uvarna gått till häckning tidigt. Om uven fått fram ungar överges de sällan. Däremot överges äggen lätt vid störning. Lämnas äggen är kråkor snabbt där, hackar sönder och äter från äggen.

Vi har länge förstått att uvarna utsätts för störning på grund av jakt på området. Jakten har bedrivits cirka 100 meter från uvarnas bohylla, avrundar Ove Persson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om