– Det finns ett konsumenttryck på att veta varifrån maten kommer, konstaterar Pontus Elvingson, statsinspektör vid Livsmedelsverket.
– Och när det gäller förpackad mat i butik måste ursprung anges för till exempel nötkött, kyckling och griskött, men när det gäller krogen är det frivilligt för näringsidkaren att svara. Däremot måste köket kunna svara på vad maten innehåller, om man till exempel är födoämnesallergiker.
Det betyder krasst att en restaurang måste svara på om det finns gluten eller nötter i din mat, men kan välja att inte svara på om det är svenskt kött eller billig ”antibiotikakyckling” från Asien du får på din tallrik.
– Men då kan man ju använda fötterna, säger Elvingson. Går man därifrån och väljer en annan restaurang så skickar man en tydlig signal till krögaren, en signal som förmodligen ger effekt på sikt.
Sen finns det restauranger som gjort det till en PR-grej att servera svenskt och lokalproducerat – och att marknadsföra det redan på menyn eller sin affärspolicy, något vi återkommer till i senare avsnitt av artikelserien.
Men vaddå, varför svenskt? Är inte det onödigt och protektionistiskt? undrar kanske någon.
Ja, skälen att allt fler konsumenter väljer bort de utländska produkterna är många. De viktigaste är nog etiken, djurhållningen – och användningen av antibiotika och tillväxthormoner, som är förbjudet för annat än medicinska skäl i Sverige ända sedan 1986. Vi har också, till skillnad från många andra länder där djurfabriker är vanligt, en mycket omfattande djurskyddslag.
I Sverige har vi låg förekomst av multiresistenta bakterier, det vill säga bakterier som våra mediciner inte rår på. Det beror dels på att all onödig förskrivning av antibiotika till människor hålls ner, dels – och framför allt – att det är förbjudet med tillväxthormoner och antibiotika till djur för att de ska växa bättre/fortare. I djurfabriker, där miljön är värsta tänkbara mardröm för djuren, är också grogrunden för multiresistenta bakterier god då djuren matas med antibiotika och lever trångt.
Dessa multiresistenta bakterier, som vi alltså inte rår på med mediciner, kan överföras till människor via direktkontakt med djuren men också via köttet.
Risken att det sker med svenskt kött är minimal, då lagstiftningen är så hård både vad gäller djurhållning och användningen av antibiotika och tillväxthormoner.