Allt är sig likt i Eagles värld
THE EAGLESLong road out of Eden(Universal)PPP
När nu Eagles släpper sin första studioplatta på 28 år gör man allt för att tillfredsställa både country-rockare och smöriga pop/disconördar och väljer därför att ge ut ett dubbelalbum. Hela 20 låtar har trängts in på skivan varav tre är över sju minuter långa. Det blir med andra ord en himla massa musik. Och det är också det största problemet. Här finns helt enkelt för mycket geggig skit som drar ned helhetsintrycket. Smetiga popballader och billig disco som hade passat utmärkt på "Chicago 19" eller på "Grease", men som i mina öron inte har något att göra på en Eagles-platta.
Men här finns också flera riktigt sköna låtar av klassiskt Eagle-snitt. "How long" och "Guilty of the crime" är exempel på helgjutna countrystänkare i rocktakt som hade passat perfekt på den utmärkta "On the border". Här ryms också ett flertal sköna ballader som likt i fornstora dagar elegant balanserar på den knivskarpa skiljelinjen mellan det sentimentala och smetiga. Sen är jag väldigt förtjust i den drygt 10 minuter långa titellåten, där Don Henley reflekterar över tillståndet i världen. En skön rockakt med Neil Young-feeling där gruppen vågat ta ut svängarna.
Annars är det mesta sig likt i Eagles värld. Stämsången sitter forfarande utmärkt, vilket gubbarna också visar på den Crosby, Stills & Nash-doftande "No more walks in the wood". Gitarrspelet sitter även det klockrent. Även om jag anser att förfallet började när Joe Walsh kom med i gruppen, kan jag inte låta blir att förföras av hans förmåga att pendla mellan det brutala och smöriga. Låtsnickrandet är det inte heller något fel på. De flesta låtarna visar på ett skickligt hantverksmannaskap och det är ingen risk att vi inte känner igen oss - både rocknörden och discopopparen. Med om jag som countryrockare fått välja hade det här varit ett enkelalbum innehållande 10-12 låtar. Då hade den fjärde stjärnan varit given.
Så jobbar vi med nyheter