Rektorn på skolan, La Fontaine i Buryasot, Spanien välkomnade honom.
Motig start
Men skolgången började motigt. I Spanien får föräldraran inte vara med sina barn på skolan - inte ens första skoldagen:- Minns du vad du sa då Alexander? undrar Jeanette.
- Jo, stannar inte du, då åker jag hem (skratt)....
Jeanette fick tillåtelse att stanna några timmar med Alexander, men sedan fick han klara sig själv. Något som inte var helt enkelt eftersom hans lärare inte kunde ett enda ord engelska och Alexanders spanska var ytterst begränsad.
Matte-flygplan
Lärarinnan Amporo tyckte dessutom att Alexander skrev väldigt slarvligt. För att visa sitt missnöje rev hon ut en sida ur en av hans matteböcker och gjorde ett flygplan av det som hon kastade iväg ute på skolgården .- Men hon skrattade när hon gjorde det, det var inte av elakhet. Amporo visade sig vara en jättebra lärare - bland de bästa jag träffat, säger Jeanette Viklund, som till vardags jobbar som grundskollärare på Backeskolan.
Förstad
Vi träffas i familjens hem nere vid vattnet i Grundvik i dagarna mellan jul och nyår. En brasa brinner i köket och det är julpyntat och mysigt. Kontrasten till den stad de bodde i Spanien i tre månader (från den första september till slutet av november) är stor.Buryasot har ungefär lika många invånare som Piteå och är en förstad till Spaniens fjärdes största stad Valencia. Här bor de flesta i betongblocksliknande hyreshus och staden räknas som ett "arbetarområde". På skolan La Fontaine går 274 elever mellan 3 och 15 år. Någon lunch serveras inte gratis, utan många barn har med sig en baguette eller fika som de äter under dagens enda rast. För dem som kan betala finns också en "trerättersmeny".
I Spanien börjar eleverna i skolan redan vid tre års ålder, undervisningen är till stor del "traditionell".
Skäller ut eleverna
- Lärarna är stenhårda och drar sig inte för att skälla ut elever. Det är mycket disciplin, men också oerhört mycket kärlek. Alla var så måna om att Alexander skulle ha det bra, säger Jeanette.När Alexander hade blivit presenterad för sina klasskamrater utbröt "kramkalas" - han blev accepterad direkt och redan första rasten kom barn fram och ville leka.
- Jag frågade att: Mobbing - förekommer det inte? Då sa lärarna att de hade haft ett fall för sju-åtta år sedan som var "lite allvarligare", men nej, det fanns ingen mobbing.
På La Fontaine förekom dock heller inte några grupparbeten eller temarbeten. Varje dag hade eleverna tre-fyra läxor som skulle göras. Varje vecka hölls även prov i alla ämnen, för att se om eleverna hänger med. I klassrummet var det knäpptyst:
"Lugnt och skönt på gott och ont"
- Jag tyckte inte det var för tufft, det var ganska lugnt och skönt, säger Alexander som dessutom "jobbade dubbelt" och hängde med både i den svenska och spanska skolan samtidigt.- Man kan väl säga att det är lugnt och skönt på gott och ont. Den svenska skolan är friare och här finns det mer en dialog mellan de vuxna och barnen, menar Jeanette.
Flytande spanska
På La Fontaine fick Alexander lära sig skriva skrivstil och pratar i dag flytande spanska. De spanska eleverna ligger långt framme i alla ämnen (mycket längre fram än i Sverige), med ett undantag - engelskan.- Där hade jag kunnat vara lärare, minns Alexander med ett leende.
- Ja, engelskan är verkligen eftersatt. Men det kan bero på att allt är dubbat i Spanien och man lyssnar nästa bara på spansk musik. Men jag försökte säga till eleverna att: "vill ni resa och få ett bra jobb, då måste ni kunna engelska", säger Jeanette.
När skolan slutade vid halv två på dagen gick många av eleverna hem till familjens lägenhet. Men först vid halv nio på kvällen slutar föräldrarna sina arbeten. Vid tio på kvällen åt man middag.
Drömmer om att åka tillbaka
- Jag var så fruktansvärt hungrig i början, minns Alexander som på minussidan också räknar upp alla löst springande hundar och soporna folk kastade omkring överallt.I dag chattar Alexander med flerav kompisarna från Spanien och drömmer om att åka tillbaka:
- Ja, vi har fått vänner för livet. Bland annat i rektorn och hans familj. Rektorns 15-åriga dotter Pori kommer upp till Piteå för att studera på Christinaskolan i slutet av mars. Sedan kommer resten av familjen hit, då blir det vår tur att ta hand om dom, säger Jeanette.<\c>