Alex pappa Daniel beskriver honom som en barnkär, empatisk och kärleksfull person. "Han var musikalisk och rolig, en livsnjutare som älskade god mat."
Minnesplatsen vid Heden ligger bara ett stenkast från hemmet i Bergsviken strax utanför Piteå.
Här samlades Alex Suikki Rojas vänner för att tända ljus och spela hans favoritmusik. Blommor, mängder av ljus, ballonger och teckningar prydde platsen.
Senare kom hans kompisar också hem till familjen. De hade med sig smågodis till de yngre syskonen och stannade och lekte med dem.
– De sa att de ville vara här och fikade och hoppade studsmatta ute på gården. Det var jätteroligt, men också fruktansvärt jobbigt och konstigt. Att de gjorde det och att inte Alex var med, berättar Alex mamma Caroline Rojas.
I dag skulle Alex ha fyllt 12 år. Det är också på dagen ett halvår sedan han dog, där vid läktaren på Heden.
I efterhand har familjen fått veta att det var ett kärl i aortabågen som plötsligt brast, utan någon som helst förvarning. Trots att ledare och andra vuxna snabbt var framme och började med hjärt- och lungräddning gick hans liv inte att rädda.
När Caroline kom till platsen var ambulansen där och hon åkte med till sjukhuset, där Alex pappa Daniel Suikki anslöt.
När det värsta hände fanns sjukhuskyrkan där, liksom släkt, vänner, skola och idrottsföreningar.
– När man tänker tillbaka på allt som hänt det senaste halvåret har vi fått omtanke från så många håll och det värmer. Mycket har varit ovärderligt, säger Daniel.
– Det känns som att alla har slagit en ring med en stor fin kram runt oss, jag kan se det nu i efterhand, fyller Caroline i.
På köksbordet brinner några ljus intill Alex porträtt.
Trots att han inte längre lever, finns han alltid med familjen.
– Vi har förlorat det käraste vi har och därför känns det viktigt att han på något sätt ska finnas kvar, säger pappan.
Inför begravningen valde därför familjen att starta en insamling till Alex minne, där pengarna gick till Storfors AIK:s ungdomssektion.
– Alex var en ofantlig färgklick. Man kunde prata med honom som en vuxen, han var otroligt barnkär, empatisk och kärleksfull. Han var musikalisk och rolig, en livsnjutare som älskade god mat. Eftersom han var en aktiv person och Heden var en plats där han tillbringade mycket tid kändes det självklart att samla in pengar som skulle komma barn och unga till godo, berättar Daniel.
På en hylla i köket står den inramade texten till "Alex's song", som en god vän till familjen har skrivit.
Även låten "Alex's song", som en vän till familjen har skrivit, har haft stor betydelse för familjen.
– Vi är hedrade och tagna och det känns extra fint eftersom Alex själv var musikalisk. Han hann inte utforska den delen hos sig själv, men nu får han ändå finnas på Spotify och Youtube, säger Daniel.
Familjen upplever att de fått stöd från första början.
– Henrik från sjukhuskyrkan mötte oss redan på akuten och följde med oss hem. Han fanns här ett par dagar och har varit jätteviktig för barnen. Man får inte glömma att vi har tre barn till och en släkt som alla är i sorg, säger Caroline.
De har fortsatt att hålla kontakt med Henrik. Han var också med när familjen träffade Alex för att se honom och säga hejdå.
– Mitt i allt kaos blev även brorsan och hans hustru livsviktiga för oss. De fanns här och fungerade som en länk till andra släktingar och vänner, till skolan, rektor, sjukvård och begravningsbyrån när vi inte fungerade alls, berättar Daniel.
Föräldrar på skolan där Alex gick gjorde en lista och turades om att lämna middag på bron varje dag klockan 19.
– Det var också livsavgörande för oss och en sak vi aldrig glömmer. Det är så många som gjort fina saker för oss. Att tacka alla skulle vara ett heltidsjobb, men vi vill verkligen rikta ett stort tack till alla som visat omtanke, säger Caroline.
Under halvåret som har gått sedan Alex dog har det trots allt funnits många små stunder av ljus i mörkret.
– På examen var hela klassen eniga om att sjunga Alex favoritlåt och vi har fått minnesböcker från både skolan, hockeyn och fotbollen. Vi sparar alla bilder och filmklipp vi får skickade, det är ovärderligt att kunna fylla på vår minnesbank. Vi vill ha allt, även om vi inte orkar se det än, säger Daniel.
"Vi sparar alla bilder och filmklipp vi får skickade, det är ovärderligt att kunna fylla på vår minnesbank. Vi vill ha allt, även om vi inte orkar se det än", säger Daniel.
"Alex kompisar kom och fikade och hoppade studsmatta med småbarnen. Det var jätteroligt, men också fruktansvärt jobbigt och konstigt. Att de gjorde det och att inte Alex var med", berättar Caroline.
Medan vintermörkret faller utanför berättar Caroline och Daniel att situationen fortfarande känns surrealistisk.
– Saknaden är densamma. Sorgen lättar inte och det kommer inte att ta ett år, det här är livslångt och det gäller att lära sig att bära trunken där den skaver som minst, säger han.
– Det är som att leva i en parallell värld. Varje dag är ett krig, men man får välja att se det fina i tillvaron. Vi har tre barn kvar på jorden och min livsuppgift är att göra det så bra som möjligt för dem, oavsett hur jag mår, säger hon.
På kvällen den 7 maj ordnades en minnesplats för Alex vid Hedens idrottsplats. Många samlades för att sörja och minnas.
Att Hedens idrottsplats ligger så nära familjens hem har varit både fint och svårt.
– Vi har gjort en enorm resa, från att vilja sälja huset och flytta till att gå upp dit varje dag och tända ljus vid minnesplatsen, säger Daniel och tittar på Caroline som fortsätter:
– Vi fick göra ett medvetet val. Heden fick inte bli en skräckplats. Vi bor precis intill och vår son spelar fotboll där. Jag jobbar på förskolan på området och tittar ut över platsen varje dag. Vi gjorde ett val att erövra platsen igen. För familjens skull. Och för Alex skull.