Självfallet behöver man inte lägga pannan i bekymrade veck för ett litet hack i befolkningskurvan ett enskilt år. Men en kraftig, trendmässig befolkningsnedgång under en längre tidsrymd betyder lika kraftiga återverkningar på det lokala samhällslivet.
Det slår mot statsbidrag, skatteintäkter och underlaget för den kommunala verksamheten, liksom mot den lokala framtidstron.
Därför är SCB:s befolkningsstatistik högintressant läsning för varje kommunal företrädare.
Det gäller i synnerhet i Norrbotten. SCB visar ett mycket kraftigt befolkningstapp i länet.
1994 uppgick befolkningen i Norrbotten till 267 648 invånare. Vid senaste årsskiftet var siffran nere i 252 585 invånare. Det betyder att det försvunnit 15 000 invånare på bara elva år.
Det är inte småpotatis. 15 000 personer motsvarar en hel mindre svensk kommun. Det är som hela Hallstahammar, Vimmerby eller Klippan.
Mot den bakgrunden är det inte konstigt att mycket av den politiska energin i många Norrbottenskommuner, liksom landstinget, går åt till att hantera neddragningar och besparingar.
Det beror inte på politisk illvilja eller elakhet, utan på att man måste anpassa sig till en krympande befolkning och minskande ekonomisk kaka.
När det försvinner befolkning motsvarande ett helt Vimmerby försvinner det också underlag för skolor, BB:n, dagis och andra samhällsverksamheter, liksom statsbidrag och skattepengar.
Utvecklingen är dock inte ödesbestämd. Det finns inget som säger att befolkningen i Norrbotten ska krympa med 1 000-1 500 personer varje år. Genom en mer aktiv närings- och regionalpolitik är det fullt möjligt att bryta den vikande trenden.
Titta bara på utvecklingen under 1980-talet. Decenniet började med stålverk 80-kraschen i Luleå, ett LKAB som stod på randen till konkurs och djup kris i hela länet.
"Lägg ned Norrbotten - regionen är inte längre lönsam", skanderade dåtidens marknadsliberala ledarskribenter på Dagens Nyheter.
Men regering och riksdag la sig inte platt för marknadskrafterna. Istället genomfördes en kraftfull och långsiktig regionalpolitisk satsning i Norrbotten.
1983 presenterade Olof Palme den stora Norrbottenspropositionen. 1985 och 1986 genomförde s-regeringen särskilda insatser i Tornedalskommunerna. 1988 kom en regionalpolitisk proposition som innehöll satsningar på bland annat högskolan i Luleå, musikhögskolan i Piteå och rymdtekniken i Kiruna.
Under denna period upplevde Norrbotten också stigande befolkningstal. Satsningarna gav resultat.
Därför är Norrbottenspaketet, som statsminister Göran Persson presenterade på socialdemokraternas distriktskongress i Boden förra året, oerhört viktigt.
Om regering och riksdag genomför alla de satsningar som utlovas i Perssonpaketet innebär det en bättre grund för länet och en chans att vända befolkningskurvan.
Den regionala utvecklingen är inte ödesbestämd av Marknaden eller Kapitalet.
Det är möjligt att genom aktiva regionalpolitiska insatser medverka till framtidstro och utveckling även i en region som Norrbotten.