Det var här det fasansfulla inträffade en vanlig torsdagseftermiddag, efter ett strandbesök, sedan mamma Veronica skruvat på spisplattan för att koka spagetti.
- Jag fyllde en panna med vatten, satte den på spisen och gick ut på balkongen för att ge blommorna vatten.
Buspojken Adrian, full av liv, puttade lekfullt på mamman och övergick sedan till att putta på balkongdörren.
Vid ett av dessa putt råkade dörren smälla igen. Handtaget for ner, liksom låsvredet.
Det skulle visa sig bli mycket ödesdigert.
- Där ute stod jag, utlåst, och försökte förmå Adrian att öppna dörren. Vanligtvis klarar han av det, men den här gången gick det inte.
Rök vällde in
Medan minuterna passerade kokade vattnet ut ur pannan på spisen. Rök från köket började välla in i vardagsrummet, där den allt mer uppskärrade treåringen förtvivlat tryckte näsan och händerna mot fönstret på balkongdörren.- Jag ropade, jag visade, jag gullbad, jag bönade och instruerade, men hur jag än försökte fick han inte upp låset. En granne hörde ropen och kom ut på en balkong intill. Det var han som slog larm till räddningstjänsten.
- Jag försökte få Adrian att springa genom lägenheten och öppna ytterdörren. Men han vågade inte. Han var helt hysterisk.
Chocktillstånd
- Hela tiden övervägde jag att slå in fönsterrutan. Men jag förstod ju att brandkåren var på väg, jag var också rädd för att Adrian skulle skadas av glassplitter, dessutom var jag väldigt chockad. Han klängde hela tiden panikslagen mot rutan.Svart, tjock rök fyllde lägenheten. Adrian hostade. Ögonen tårades. Han grät och skrek. Och någonstans långt där borta hördes avlägsna sirener.
- Jag har svårt att uppskatta hur lång tid allt tog. Allt gick som i slow motion. Men det var en underbar syn när en brandman till slut sprang ut på grannens balkong.
Eldslågor
Vid det laget hade elden fått ordentligt fäste i köksfläkten. Överskåpen vid sidan av spisen stod i ljusan låga. Lägenheten var helt igenmurad av rök.Räddningstjänsten bröt upp ytterdörren, gick in, men rökdykarna fann ingen pojke. Först vid andra varvet hittade de honom bakom en gardin i vardagsrummet.
Adrian bars ut i en ambulans och fick en syrgasmask över ansiktet. Mamma Veronica hjälptes också ut.
Efter ett dygn på lasarett, först i Piteå och sedan i Sunderbyn, skrevs treåringen ut. Omtöcknad, men utan bestående fysiska skador.
Åkte brandbil
I dag har minnet från dramat förbleknat något och treåringen pratar om det högst sporadiskt.Stolt visar han upp en röd leksaksbrandbil som han fick av räddningstjänsten i Piteå några dagar efter olyckan.
- Han fick också åka riktig brandbil och träffa brandmännen som räddade honom. Även om Adrian var blyg så uppskattade han besöket.
Treåringen undviker dock helst att prata om branden. Han vill hellre äta godis. Och leka med brandbilen. Han har också tränat på att öppna låset till balkongdörren - men en viss osäkerhet gör sig fortfarande gällande.
Lägenheten blev helt förstörd vid eldsvådan.
- Jag har tvingats kasta massor av rökskadade inventarier, tygsoffan, sängmadrasser, kläder, böcker, minnessaker, foton. Givetvis är det tråkigt, allra helst med personliga ägodelar som inte går att ersätta.
I köket är det mesta nytt. Nya tapeter och nymålat tak gäller för hela bostaden.
- Nog värderar man livet på ett annat sätt efter sånt här. Man lär sig mera uppskatta det lilla, konstaterar Veronica Lindgren.
- Ibland drömmer jag mardrömmar om branden och det gör alltid ont. Jag kan känna ångest och panik vid lukten av brandrök även om den kommer från ordnade former. Det tar tid att bli kvitt en sådan här hemsk upplevelse.