COUNTRY/ROCK. Han har sedan mitten av 90-talet varit en av de största brobryggarna mellan country och rock. Det började med gruppen Whiskeytown och har sen fortsatt under hela hans solokarriär. Personligen tycker jag att den honkytonk-doftande "Jacksonville city nights" från 2005, är en av hans absoluta musikaliska höjdpunkter, men frågan är om hans låtskrivande någonsin har nått de höjder som han uppvisar här på "Easy tiger". Och precis som Elvis Costello, en annan genial låtskrivare och duktig sångare, har Adams begåvats med en enorm känsla för melodier. En annan likhet mellan de två storheterna är förmågan att utmana oss lyssnare. Att aldrig bli förutsägbar. Att våga tänja gränserna det där lilla extra utan att för den skull tappa tråden i skapandet och enbart hänge sig åt det introverta. Det kan vara oerhört vackert, sårbart och skör som i den eftertänksamma "I taught myself how to grow old" (läcker titel) eller tungt rockigt som i "Halloween head" (ännu en häftig titel). Det spelar ingen roll. Ryan Adams behärskar alla känslo-yttringar på ett utmärkt sätt. Om det sen är rock eller country är av mindre betydelse - det låter jävligt bra.
