Sigurd Öhman är 90 år gammal och bor i en lägenhet i centrala
Piteå.
Vanligtvis bor även hustrun Lilly, 88, i samma bostad, men sedan tre månader vistas hon på Mogården efter ett olyckligt fall hemmavid.
- Jag hälsar på henne så ofta jag kan. Jag har färdtjänstkort och det var tur att inte tjuvarna tog det, säger Sigurd och visar kortet i plånboken.
Tidig handling
Det var tidigt på söndagsmorgonen som Sigurd Öhman tog sin käpp och promenerade iväg till Ica Kvantum för att handla mat.
Omkring klockan 08.30 var han klar, betalade i kassan, körde tillbaka kundvagnen och började gå hemåt med den tunga matkassen i höger hand och käppen i den andra.
- Jag måste ha varit bevakad
redan då, konstaterar 90-åringen så här i efterhand.
På andra sidan övergångsstället från Ica:s utgång går en stentrappa upp mot bostadsområdet.
Den trappan tog Sigurd.
- Plötsligt kom det en man och trängde sig förbi mig, för att stanna högst upp på trappavsatsen. Han liksom hängde över räcket och höll fram en guldtia mot mig.
- Jag förstod inte vad han ville och sade ’nää, lämna mig i fred’.
Tog plånboken
Hela händelsekedjan utspelades utomhus.
Den unge mannen i 20-årsåldern fortsatte att vifta med sin guldtia mot Sigurd.
- På något sätt försökte han distrahera mig.
- I samma stund kände jag att det var någon bakom mig. Någon som stötte till mig som för att komma förbi.
Mannen bakom vill inte förbi. Han tog istället plånboken ur 90-åringens bakficka.
- Jag såg hur han grävde i min plånbok och jag skrek att han skulle återställa den.
I plånboken fanns det mellan 500 och 600 kronor.
Tjuven och hans brottskumpan, duon jobbade i lag, tog allting utom en tjuga som låg kvar i ett sidofack.
ID-kortet och kortet för färdtjänsten fick också 90-åringen behålla.
Försvann runt hörnet
- Då mannen bakom mig tagit pengarna kastade han plånboken på marken innan de båda två rusade iväg nedför stentrappan. Tur att de inte knuffade mig, då hade det kunnat gå riktigt illa.
Med käppen i ena hand och matpåsen i den andra försökte
Sigurd följa efter.
- Jag hann ner på gatan, såg när de försvann runt hörnet upp mot Kyrkbrogatan och Rådhustorget. Men jag är inte så snabb
längre och hade aldrig en chans att hinna ifatt dem.
Sigurd Öhman gick tillbaka till Ica och fick rådet att larma polisen, vilket också skedde.
- Sedan gick jag hem, hämtade cykeln och trampade runt i stan, bland annat utanför Ica och Coop för att kolla om jag skulle se tjuvarna. Men de var borta.
- Just nu känner jag mig lite skärrad, inte så mycket för pengarnas skull, det kan jag leva med, men man funderar varför man blir antastad på det här viset.
- Det är tråkigt det som hänt och jag har drömt om tjuvarna. Jag såg dem så tydligt i drömmen.
- Förhoppningsvis kommer det obehagliga minnet att blekna så småningom, säger Sigurd Öhman, 90-åring som blir 91 om två veckor.