Den 28 april arrangerades 88-årskalas på Durrnäsvägen i Piteå.
Den vitale och spetsfundige Wolrath Lundgren uppvaktades stort, bland annat av Frida, 74, sambo och tillika trogen spätta baktill på bönpallen.
– Han fick en kortärmad jumper och tre tårtor, säger hon med ett leende.
– Men bästa presenten är alltid när jag får rulla ut motorcykeln från vinterförrådet, förklarar Wolrath, en rutinerad och väl inkörd veteran på området.
"För mesig fart"
Som sig bör deltog Wolrath i den traditionella första maj-rundan, där flera hundra mc-ekipage fanns med och luftade avgasrören mellan Luleå, Boden, Älvsbyn, Piteå.
– Jag var inte med på hela rundturen. Det var lite för mesig fart och rätt kallt ute, så i Älvsbyn körde jag ifrån de andra, berättar 88-åringen.
Men det blev i alla fall 20 mil – och en liten bit av de 1 500 mil som utgör normala färddos under sommarhalvåret.
Räkmackor lockar
– Det är livet att köra motorcykel, känna fartvinden och frihetskänslan, intygar Wolrath.
– Och jag älskar att sitta baktill och åka med. Men det ska vara varmt ute, det är det enda jag kräver, säger Frida.
– Tidigare somrar blev det alltid någon tur över till Norge eller Finland, men numer går färderna till Rörbäck, Vitåfors, till Byske havsbad och du, räkmackorna dom serverar i Stackgrönnan utanför Skellefteå förtjänar alltid besök, säger Wolrath.
Kickstart och grusvägar
Motorcyklar har alltid legat Wolrath Lundgren varmt om hjärtat.
Redan som 20-åring skaffade han sin första båge hemma i Skellefteå, där han föddes 1926.
– Det var en encylindrig 500-kubikare av märket FN som läckte olja mest hela tiden. En 1931 års modell, fem år yngre än jag själv.
– Det var kickstart som gällde på den tiden. Och bara grusvägar, minns Wolrath.
Femtontal hojar
Intresset för tvåhjulingar cementerades och mellan dåtid och nutid har ett femtontal ekipage hunnit passera dagens Honda Goldwing.
Även fyrhjulingar har funnits med i bilden.
– Ett av mina första jobb under krigsåren var att köra godsbil när fordonen gick på gengas. Jag hann även köra timmerbilar ett par år.
– Men det var dåligt betalt som åkardräng och därför satsade jag på byggbranschen istället och ett jobb som betongtekniker.
Flyttade till Piteå
35 år gammal, 1961, flyttade Wolrath norrut till Piteå för att medverka i byggandet av Assi och SCA-fabriken.
Sedan dess har han varit kvar på orten.
Han har också varit medlem länge i Goldwing Club Sweden (GWCS) som organiserar mc-träffar landet runt varje sommar.
– Jag brukar haka på. Hur trevligt som helst. Dessutom får man många kompisar, säger Wolrath och visar stolt en ståltermos med personlig inskription; en gåva från klubben för veteranens uppoffrande arbete.
– Jag har varit med på några ställen, rest och fällt ett gigantiskt Maranatatält där festerna hållits. Ett svettigt jobb.
Dansmusik i lurarna
– Nu är jag laddad för nya uppdrag även denna sommar, säger 88-åringen och skruvar upp dansmusiken i hörlurarna inne under hjälmen, fäller upp stödet och glider iväg över gårdsplanen på sin guldglänsande Guldwinge från 1998.
"Vägens vinthund", som han kallas av sambon Frida, är på rulle.