Brandchef Conrad Sjöstedt rapporterade att brandsignal skickats ut kl 23.30 och tre minuter senare var de närmast brandstationen boende borgarbrandkårens folk samlade vid brandstationen för att dra ut motorsprutan varefter ångsprutan eldades upp och slangutläggningen, som tog 10 minuter i anspråk, vidtog. Cirka 10 minuter efter slangutläggningen hade full tryck uppnåtts i slangarna och släckningsarbetet kunde sättas igång cirka en halv timme efter eldens utbrott. Ångsprutan arbetade på tre slanggrenar och motorsprutan på två.
Hjälp rekvirerades även från Munksund, Lövholmen och Storfors. Munksundsbolaget skickade tre flodsprutor och från Lövholmen anlände en motorspruta. Från Furunäsets sjukhus kom också en brandspruta. Från Statens järnvägar anlände också släckningsredskap.
Ganska snart insåg räddningsmanskapet att mycket skulle gå förlorat vid branden varför man inriktade sig på att rädda telegrafhuset på andra sidan Storgatan och avskärma brandområdet från andra byggnader.
Brand i dass
Släckningsarbetet varade oavbrutet under 16 timmar, och då var inte arbetet slut.Det var konditor Hugo Ekberg som var den förste att upptäcka elden, när han vid 23-tiden gav sig iväg till sitt bageri för att se efter om fönstren var stängda och allt i ordning efter dagens arbete. Genom fönstret i bageriet såg han två rökpelare som steg upp bakom uthusen, som kom från uthusbyggnaden i den Axelsonska fastigheten. Ekberg skyndade sig att varsko familjen och larmade brandkåren.
Konditor Ekberg hade vid olyckstillfället ett stort lager inne, bland annat 1000 liter saft som tillverkats för sommarens behov.
Eldsvådan betraktades som den största i mannaminne. Den senaste stora branden hade inträffat 1888 då Societetshuset och fyra-fem andra fastigheter brann ned
Polisutredningen kom fram till att det var i ett av utedassen på Axelsons gård som elden uppstått genom ovarsamhet
Utan rakknivar
Från räddningsarbetet utpekades fyra män som hjältar: Gottfrid Källberg, Folke Olofsson, Harry Lundberg och poliskonstapel Ivar som på eget initiativ ordnade ett fristående räddningsarbete vid telegrafstationen. Att telegrafstationen kunde räddas tillskrevs dessa pojkars arbete. De skaffade presenningar över husets framsida och skötte besprutningen från Storgatan.I den förvirring som uppstod drabbades en Piteåfrisör av stora problem. Frisörlokalen hotades av eld, men räddades. I all hast utrymdes dock lokalerna med hjälp av flera personer. Bland annat fanns i raksalongen ett par dussin rakknivar. Dessa plockades ut och kunde sedan inte återfinnas. Då raksalongen åter öppnade stod man där med två slöa skrapor, som fick nyttjas efter bästa förmåga.
Drabbade fastigheter
Sju fastigheter med uthus lades i aska och dessutom skadades ytterligare tre fastigheter svårt, bland annat telegrafhuset.En gård i två våningar, inrymmande två bostadslägenheter, tillhörande fru Elma Axelson samt uthusbyggnader
Skeppsmäklare Ernst Strandbergs gård vid Storgatan, som inrymde Hugo Ekbergs konditori, Lundströms guldsmedsaffär och Mångbergs bokhandel samt bostadslägenheter i övre våningen.
Kemikaliehandlaren Joh, O. Wallstens gård inrymmande bostadslägenheter samt Rydhs raksalong
Målarmästare Hj. Lundström fastighet bestående av boningshus, målarverkstad samt bilverkstad som innehades av Lövgren och Lundberg
Fru Jenny Clausens fastighet inrymmande två bostadslägenheter och uthus
Kakelugnsmakare J. Johanssons gård ( före detta Selanderska gården ) inrymmande fem bostadslägenheter.
Samtliga fastigheter, utom den sistnämnda, var belägna i kvarteret Linden som begränsades av Storgatan, Aronsgatan, Hamngatan och Uddmansgatan. Johansson fastighet var belägen vid Hamngatan i kvarteret Höken
Dessutom brann grosshandlare F A Holmstens och handlare E. E. Wallstens uthus, även dessa belägna i kvarteret Linden.