– Det är besvärligt, både isigt och extremt mycket snö, vi hoppas på att kunna få ersättning för en del av kostnaderna, säger Patrik Lundgren ordförande i Östra Kikkejaur sameby inom Arvidsjaurs kommun, men med sina vinterbetesmarker i Älvsbyns och Piteå kommuner.
Aldrig tidigare har så många samebyar ansökt om det så kallade katastrofskadeskyddet (se faktarutan). Detta enligt sametingets statistik över ansökningar om ersättningen, som inleddes i början av 00-talet.
Sametinget har i sin tur vänt sig till regeringen, och ansöker om tio miljoner kronor i tillskott till anslaget "Främjande av rennäringen", för att kunna ersätta byarna.
– Det är ju 38 samebyar av 51, så det är en enormt stor katastrof, säger Lars-Ove Sjajn, avdelningschef för rennäring vid Sametinget, till Ekot.
Stora regnmängder under förra året ledde till att lavmarken, där renarna betar, inte hann torka innan snön kom i höstas. När kylan sedan kom mot slutet av året frös marken. Detta har lett till att renarna haft problem att hitta föda, och riskerar att svälta.
– Om inte snön hade kommit så kanske det hade gått. Men snö i kombination med ytterst begränsat markbete har gjort att det inte går att undvika stödutfodring, säger Anders-Erling Fjällås, ordförande i Semisjaur-Njargs sameby inom Arjeplogs kommun.
Han menar att det dels är det största snödjupen på många år, dels finns en isbildning mot marken. Hade det inte varit för snömassorna hade renarna kunnat beta av de trädlaver som finns, men med det enorma snödjupen vill djuren ogärna röra sig och gör de detta så hamnar de ute på vägarna eller efter skoterspår.
– Det är bara stödutfodring som går att tillgripa, nu stödutfodrar vi med ensilage, säger Anders-Erling Fjällås.
Han berättar att renar är flockdjur. Men när det blir dåliga betesförhållanden är första tecknet att de börjar röra på sig och flocken splittras.
– Steg två blir att vajorna (renkorna) inser att de måste kasta sina foster för att överleva, steg tre – då är det över. Men redan vid steg ett så sätter vi in insatser, kommer vi till steg två så får vi följdverkningar i flera år framåt, säger Anders-Erling Fjällås.
Samebyarna vill använda den söka ersättningen till renlav, foder, ensilage – samt transportkostnader för att köra ut stödutfodring. Byarna får dock inte full kostnadstäckning från regeringen utan får stå för hälften av kostnaderna själva.
Under många år har Sametinget haft möjlighet att betala ut katastrofskadeskydd, vid händelse av låst renbete. Men det blir allt vanligare att renlaven ligger oåtkomlig för renarna på grund av isbeläggning närmast marken. Sametingets rennäringsnämnd vill nu ändra på begreppet "katastrofskadeskydd". Man menar att "katastrof" är en effekt av viss händelse – det kan inte vara katastrof varje år.
– Vi har behövt stöd under många år, så det känns som att det kan vara en klimatförändring. Framför allt på hösten då det regnar och snöar. Det är ju som då det avgöras hur betesförhållandena ska bli resten av vintern, säger Patrik Lundgren.
Även Anders-Erling Fjällås håller med om att det inte varit en stabil vinter på de senaste 15-20 åren.
– I fjol var det omvända förhållanden med mycket isbildning och ingen snö, det blev barmark i början av februari. Den här vintern har det kommit enorma mängder snö i södra Norrbotten och i princip inte varit något mildare väder:
Han menar att det nu finns anslaget ett antal miljoner kronor, men om de kommer att räcka är osäkert:
– Dels hoppas vi på hjälp, dels på att det ska sluta snöa, det är nog nu, säger Anders-Erling Fjällås.