Som en del av Piteå-Tidningens 100 årsfirande arrangerades den stora jubileumsresan med ångtåg till Älvsbyn på lördagen. Tåget kördes redan på fredagen till Piteå med hjälp av ett ellok och då hade man redan börjat elda loket på torsdagen för att komma upp i rätt tryck, sakta men säkert. Minst 6-7 timmar bör det eldas innan färd men gärna längre än så. Några minuter i nio var det dags för avgång och 352 passagerare steg ombord och letade sina platser som var fördelade över tågets sju vagnar i 50-tals stuk.
Det är inte bara tidningen som firar 100 år i år. Det gör även järnvägssträckan mellan Piteå och Älvsbyn som invigdes 1 oktober 1915, fast första turen gjordes redan hösten 1914. Sista åren drogs trafiken ner och i slutet gick det bara en rälsbusstur mellan stationerna per dag och det sista passagerartåget kördes 1972.
– Det har gått något turisttåg på järnvägen även efter det, men det här är den största reguljära resan som har gjorts sedan dess, berättar PT-pensionären Jan Lundqvist som agerade konduktör.
En långväga gäst på tåget var Thure Karlsson från Skåne som gjorde en nostalgisk tur.
– Jag är från Piteå och jag har bott både här och i Älvsbyn i många år. Den här sträckan har jag åkt många gånger och jag kan fortfarande varenda meter utantill. Det är verkligen en upplevelse. Jag har även jobbat på järnvägen och jag har varit med och bytt räls här i slutet av 50-talet, säger han.
Tågoman
Även Sten Wästerström från Piteå har åkt ångtåg tidigare, fast inte just på den här sträckan.
– Det är nostalgi att åka tåg igen och det är roligt att göra det utan att ha någon annan anledning än just det, säger han.
På sätet mittemot satt Björn Lundberg från Älvsbyn.
– Jag är en tågoman och helst åker jag ånglok, men jag åker mycket tåg mellan Älvsbyn och Stockholm också. I dag har jag åkt bil till Piteå och jag åker tåg till Älvsbyn för att vara turist. Det är schysst att kombinera turistande med tågomani. Det är verkligen en barndomsupplevelse att åka ånglok igen, säger han.
200 kilo kol per mil
När ångloket drar för fullt förbrukar det 200 kilo stenkol och 1 500 liter vatten per mil. I tendern, vagnen bakom loket, ryms hela åtta ton kol och 20 000 liter vatten. När vattnet kokar bildas ånga som driver runt hjulen med hjälp av ångcylindrar. När ångan sedan fått kolven att flyttas i cylindern töms den ut genom skorstenen. I lokhytten arbetade Älvsbyborna Bo Sandberg, lokförare, och Göran Lundberg, eldare. Under färden låg temperaturen på omkring 50 grader så det är minst sagt ett svettigt jobb. Varmast var det för eldaren som skyfflade in ungefär fem kilo kol åt gången.
Det är en rejäl procedur att få tåget att rulla och Erik Danielsson från Piteå var imponerad över hur smidigt det gick.
– Det är jätteroligt att få chansen att åka ångtåg och det går i en lagom fart så vi hinner se omgivningen. Jag är förvånad över att tåget startade så mjukt och behagligt, säger han när PT hälsar på i tågets första vagn.
I samma kupé satt även Magnus Lidén, Kerstin Lidén och Signe-Britt Danielsson som njöt av turen.
– Jag har åkt rälsbuss på den här sträckan tidigare så det är lite speciellt få åka här igen, säger Kerstin Lidén.
Folkfest
Väl i Älvsbyn väntade en kulturfest. På programmet fanns olika uppvisningar, aktiviteter och utställningar och det var mycket folk längs Storgatan för att ta del av arrangemanget. Isak Jonsson, 9 år, från Piteå hade åkt med tåget. Han stannade till vid Älvsbyns schackklubb för en match.
– Jag har spelat litegrann tidigare, berättar han.
Hur var det att åka tåg?
– Det var roligt, jag har aldrig åkt tåg tidigare.
Dansdraget var en av föreningarna som hade uppvisning. Där var Älvsbyborna Ida Eklund och Viktor Johansson med.
– Det är roligt att arrangemanget blir så här stort och att det har kommit så mycket folk hit med tåget, säger Ida Eklund.