I ett sammanträde där den grånande kämpen resignerat inför sista omgången och avsade sig - som ett antiklimax i det nya fullmäktige - ledamotskapet efter att ha inröstats av hundratals Pitebor, vid sidan om de officiella socialdemokratiska listorna i den höstens val.
En av de största
Den kommunala gärning som Olof W. Wiklund (1902-1986) utförde får nog betraktas som en av de största som någon Pitebo utfört till bygdens fromma.Det var vid ett socialdemokratiskt kretsmöte i november 1969 som det beslutades att inte nominera kandidater till fullmäktige som fyllt 67 år, eller som under mandatperioden uppnådde den åldern.
Beslutet uppfattades allmänt som en rekommendation. När partikretsen i mars 1970 upprättade kandidatlistorna var det plötsligt inte längre någon rekommendation.
Med röstsiffrorna 93-80 spikades åldersgränsen och därmed föll kommunalrådet Wiklund, då 68 år gammal. Han drog även andra s-veteraner med sig i fallet.
Om åtgärden var klok eller inte diskuterades länge. Många var av den uppfattningen att åldersgränsen tillkommit blott och enbart för att få bort Wiklund.
Det var då som Rudolf Nordsvahn valdes till nytt kommunalråd.
Avsattes av partivänner
Socialdemokraterna i Piteå 100-årsjubilerar i år. PT har tidigare porträtterat Axel Bengtsson, den politiske missionären och visionären på 1920-talet.En annan av bygdens framträdande politiker i modern tid och som trädde in på arenan under 1930-talet var Olof W. Wiklund från Öjebyn, med rötterna i Norrfjärden.
För 35 år sedan sattes han åt sidan av sina partivänner, efter åtskilliga tuffa debatter. Hur än debatterna gick var en sak klar, och som inte behövde diskuteras, Wiklunds överlägsna kunnande och hans aldrig svikande intresse för de uppgifter som ålades honom.
Stora industrietableringar, Haraholmshamnen och förvandlingen av stadskärnan (där han långt före Thomas Wallsten faktiskt hade planer på ett köpcenter efter Storgatan men som han då inte fick gehör för) bär Wiklunds signum. Han var viljestark och rik på ideer.
Emigrerade till USA
24 år gammal greps Wiklund, efter en sviktande arbetsmarknad här hemma, av Amerikafebern och emigrerade till USA. Där arbetade han inom skogs- och trävarubranschen för att senare hamna som smörjare i ett jättestort tryckeri i Chicago.1932 återvände Wiklund till hembygden och fick anställning vid Lövholmens sågverk, där han snart blev en av företrädarna på det fackliga området, som ordförande i fackföreningen och senare ledamot i Sågverksarbetareförbundets förbundsstyrelse samt som ordförande i distriktsorganisationen.
Han kom med i Piteå landskommuns kommunalfullmäktige 1934 och 1936 invaldes han i landstinget. Vid riksdagsvalet 1948 placerades han i riksdagens andra kammare.
Ansågs som allsmäktig
I mitten av 1940-talet övertog han ordförandeskapet i kommunalnämnden och när Piteå blev storkommun 1967 var han självskriven som ordförande i drätselkammaren och senare kommunalråd.Olof W. Wiklund tillhörde de stabila "pojkarna" i partiledet men ansågs av en del så allsmäktig att han under de sista aktiva politiska åren fick ta strid mot de egna. Med resultat att Wiklund, som alltid var van att dra det längsta strået, efter diverse internt diskuterande s-föreningarna emellan fick se sig bortröstad som kommunalråd.
Blank lista
Han vägrade låta sig nöjas med detta. En krets kring honom såg till att han valdes in på en så kallad blank lista med hans namn.Efter valet avstod han från fortsatt engagemang. Det sista uppdrag Wiklund hade var som ordförande för kommunala Öjebyns tvätt