PT har tidigare berättat hur Migrationsverket beslutat att utvisa den 18-åriga Piteåbon Anastasiia Bigun till Ukraina. Detta trots att hela hennes familj beviljats permanent uppehållstillstånd och trots att hon inte har några släktingar eller vänner kvar i Ukraina. Efter att PT rapporterat om fallet har Anastasiias berättelse plockats upp av flera riksmedier och Migrationsverkets beslut har skapat ilska i hela Sverige. Leif Laudinger bor utanför Varberg och blev så upprörd över myndighetens beslut att han nu startat en namninsamling till stöd för Anastasiia.
– Jag såg en intervju med Anastasiia och blev heligt förbannad. Att Migrationsverkets försumlighet ska få sådana här konsekvenser, det är inte acceptabelt. Här har vi en flicka som sköter sig minutiöst, pluggar hårt och som aspirerar på att bli specialistläkare. Hon kommer ju att bli en stor tillgång i vårt samhälle. Och så ska Migrationsverket skicka henne till Ukraina utan att hon har någon familj där? Det är omänskligt, säger han.
Ilskan över Migrationsverkets beslut fick Leif Laudinger att fundera på olika sätt att engagera sig i frågan. Nu har han startat ett upprop där han samlar in namnunderskrifter till stöd för Anastasiias sak. I dag har drygt 1200 personer skrivit på uppropet.
– Det började hagla in underskrifter och kommentarer från människor som är upprörda över det här. Det är tydligt att många tycker att det här är fel, säger han.
Uppropet för Anastasiia fortsätter och Leif Laudinger säger att målet är att Migrationsverket ska ändra sitt beslut och låta Anastasiia stanna i Sverige med sin familj.
– Jag har bestämt mig för att skicka ett meddelande till Migrationsverket och berätta att vi har ett upprop igång. Vi kräver att Migrationsverket gör om och gör rätt. De måste se över sina regler och börja agera på ett korrekt sätt. Vi kräver att de låter Anastasiia stanna, säger han.
Sedan PT träffade Anastasiia vid jul har hennes ärende stått still. Familjen har överklagat Migrationsverkets beslut och väntar nu på att migrationsdomstolen ska fatta ett beslut i frågan. Än så länge råder tystnad. Anastasiia själv beskriver situationen som tung.
– Jag mår inte så bra. Ovissheten är svår. Jag kanske får ett svar i dag, eller så får jag det i juli. Jag har ingen aning om vad som ska hända. Det blir svårt i skolan och jag känner ju själv hur jag drar mig undan. Det mesta känns meningslöst just nu.
I vår är det meningen att hon ska ta studenten tillsammans med sina klasskamrater på Strömbackaskolans naturvetenskapliga program. Sedan Migrationsverkets beslut slog ner som en bomb hos familjen har Anastasiias framtid dock höljts i osäkerhet. Drömmen om att studera vidare till läkare hänger löst och Anastasiia säger själv att det är svårt att hålla fokus på studierna.
– Jag försöker verkligen att vara i skolan och plugga så mycket som möjligt, men det är tungt. Jag har svårt att koncentrera mig. Jag märker själv att det här har påverkat mina studier. Jag sover dåligt. Jag har kontakt med skolkuratorerna och skolpsykologen och de försöker hjälpa mig med det emotionella, men det känns ofta tungt.
Anastasiia och hennes föräldrar har anlitat ett ombud för att representera dem i striden mot Migrationsverket. Om Migrationsverket framhärdar i sitt utvisningsbeslut riskerar familjen att splittras. Förutom sina föräldrar har Anastasiia också en lillebror och en lillasyster som tar situationen hårt.
– Mina småsyskon är såklart väldigt ledsna. De är inte tillräckligt gamla för att förstå varför det här händer. Mina föräldrar är också väldigt stressade, men de kämpar för att försöka hitta en lösning. Det hjälper nog dem, att ha något att fokusera på.
Hur känner du själv inför framtiden?
– Jag har inte så stora förhoppningar. Jag tror inte att de kommer att ändra sitt beslut. Det spelar ingen roll vad jag gör. De har sina fyrkantiga regler som de kommer att följa ändå. Det känns ganska hopplöst.
Uppropet och uppmärksamheten i media har medfört att många hör av sig och även vill engagera sig i familjens situation. Anastasiia säger att familjen är glad för stödet de upplever från allmänheten.
– Många skriver till oss och vill stötta oss. Många undrar hur det går. Det betyder mycket och gör mycket för psyket, att känna att någon bryr sig. Det kanske inte påverkar Migrationsverket, men det betyder mycket för oss.