Anledningen till det resonemanget, är dels att den unge mannen nekar till brott, dels att den konfrontation som genomfördes egentligen bara gav offret ett enda alternativ att ta ställning till.
Den unga kvinnan fick se den misstänkte i ett rum tillsammans med vad hon uppfattade som två poliser, alltså visste hon att den unge mannen var den som misstänktes för brottet mot henne och kan åtminstone undermedvetet ha påverkats, resonerar tingsrätten.
Att den misstänkte greps först en och en halv timme efter händelsen är också en sak som enligt domstolen minskar bevisvärdet, trots att han stämde in på det signalement flickan lämnat.
Med tanke på Piteås storlek är det inte så besvärande att XX stannades i närheten av brottsplatsen. Det finns också flera andra personer i Piteå som delar ålder och utseende med honom, resonerar man.
Men hur kunde det bli så här med konfrontationen?
– Ja, fråga jouråklagaren som beordrade det, vi ville inte göra så, konstaterar kriminalkommissarie Aron Backman.
Våldtäktsförsöket, som sedermera blev ett sexofredande och sedan en friande dom, inträffade vid ettiden på natten mot den 7 februari då den unga kvinnan var på väg hem.
Flickan hade hela tiden sin pappa i telefonen, varför det inte råder några som helst tvivel om att det hon berättat verkligen har inträffat. Däremot inte att det var rätt person som greps.
– Å andra sidan har överfallen upphört efter det, säger Aron Backman.