Dessa trofasta herrar hade förberett bildandet genom ett idogt ideellt arbete. De idrottsintresserade i Piteå kallades till sammanträde den 24 maj 1918 för, som det angavs i annonsen, ”diskussion”. Samlingsplats var Nya Konditoriet. Vid det sammanträdet togs det historiska beslutet. Sammanträdet besöktes av ett 20-tal personer, där det klubbades att bilda en förening, vilken skulle idka all slags idrott. Beslut togs även att föreningens dräkt skulle vara vit och svart. Ett beslut som upphävdes vid ett påföljande sammanträde. Beslutet blev då att dräkten skulle vara vit och röd.
Så är den alltjämt.
Den 25 augusti samma år hölls de första tävlingarna i allmän idrott på Kvarnbacken i Piteå. Sju personer tävlade i diskus, kula, spjut, läng- höjd- stav- och trestegshopp. Tävlingsdagen avslutades med stor bal i Stadshotellet, där Hospitalets mässingsorkester spelade och det bjöds på ”Fästliga arrangemanger”.
– Det vore nu önskvärt att som en liten uppmuntran för den käcka föreningen allmänheten vore vänlig och mötte upp i täta skaror kring tävlingsbanan, var PT:s uppmaning till läsekretsen. Tävlingen lockade omkring 300 åskådare som fick betala 50 öre i entréavgift. De herrar som sedan besökte ballen fick betala två kronor medan damerna gick in till arrangemanget för 1:25.
Av tidningsreferatet framgår att inte mindre än åtta tävlande uteblev från tävlingarna på Kvarnbacken, i de främsta grenarna.
– Disciplinen och intresset bland våra idrottsmän synes ej vara den bästa. De resultat som uppnåtts måste med hänsyn till att många av de tävlande voro försvagade av nyligen genomgången ”spanska” anses mycket goda, rapporterar Piteå-Tidningen och fortsätter:
– Vi får hoppas att de uppnådda resultaten måtte sporra våra idrottsmän till ytterligare ansträngningar. De ha samtliga vår honnör, framförallt herrar Suonio och Rundqvist vilka ehuru de nått ett stycke upp i 30-årsåldern dock med friskt mot upptog tävlan med betydligt yngre kamrater.
Av prislistan framgår att första pris i diskus togs av Gustav Suonio som även segrade i kulstötning, och höjdhopp. Spjutkastningen vanns av Gustav Myrbeck som även blev vinnare av längdoppet och stavhoppet. Trestegstävlingen vanns av A. Berglund.
Gustav Myrbäck var tongivande under PIF:s första år, kastade 2,80 i stav och hoppade 5.63 i längd på Samskolans gård.
Vid ungefär samma tidpunkt refererades för PT-läsarna att Einar Nilsson, den i Norge bosatte före detta pitebon och idrottsmannen vunnit nya lagrar vid Nordenfjeldske idrottstävlingar på Strinda utanför Trondheim. Han tog han andra pris i längdlöpning.
Idrotten i organiserad form kom till Piteå långt före 1918. Det fanns nämligen en föregångare till Piteå idrottsförening. Enligt Norrbottens- Posten bildades Piteå idrottsklubb i mars 1904.
En förening som hade till syfte att ”medelst kroppsövningar bestående av gymnastik, atletik, simning, rodd samt idrott av all slag utbilda kroppen så att varje medlem kan när så krävs medverka vid tävlingar och uppvisningar och framförallt i farans stund visa det rätta mannamodet”.
De som då stod i ledningen för Piteå idrottsklubb var urmakaren Hjalmar Boström, Anton Lundmark, Bertil Lundgren, Emil Berglund, K G Eriksson, Nils Holmgren och Hjalmar Johansson.
Klubben hade sina övningar i Gymnastikhuset två kvällar i veckan. Gymnastikledare var löjtnant Hellgren
I februari 1904 ordnande Piteå idrottsklubb de första tävlingarna i löpning 1 000 meter och i sparkstöttingåkning 2 000 meter. Bäste löpare var Wiktor Lindqvist som sprang 1 000 meter på 3 minuter och 27 sektunder. Bäste ”sparkare” var Erik Berglund med tiden 6.54. På 3 000 meter sparkåkning segrande Hjalmar Lidström med tiden 10 minuter 29 sekunder. Samma år ordnades även försökstävlingar i dragkamp mellan 5-mannalag.
Fotboll nämnds för första gången i juni 1904 när Piteå IK anordnade utflykt till Högsböle. På programmet stod fotbollsspel, stavsprång, äntring på såpad stång, kappspringning med säck, med hinder, dragkamp, fotlöpning och dans.
Den första fotbollsmatchen, eller fotbollstävlan som den kallades, genomfördes den 18 juni 1905 på idrottsplanen framför Allmänna läroverket i Piteå, med 11-mannalag. En match som slutade oavgjord.
En planerad fotbollsmatch mellan Piteå idrottsklubb och IFK Boden 1907 ställdes in på grund av att man inte kunde komma överens om matchtid.
Den 28 juni 1908 möttes IFK Luleå och IFK Piteå i Luleå. Resultatet blev 10–1. I juli samma år infördes det första fotbollsreferatet i egentlig mening i tidningen kring en match mellan IFK Piteå och IFK Luleå, som Luleå genom rena turen och felaktig hörna vann med 3-2.
Första notisen om fotboll på Kvarnbacken publicerades i Norrbottens-Posten i augusti 1910, där Piteå mötte Brännfors idrottsförening. Piteå vann med siffrorna 4-0.
För Kvarnbacken, som fortfarande är idrottsplats och länge gick under namnet Kvarnvallen, heter nu LF-arena. Redan år 1888 fanns ritningar och kostnadsförslag för anläggande av kägelbana, en dubbelspårig sådan. En styrelse valdes, ett bolag bildades och kägelbanan inregistrerad hos Piteå magistrat.
IFK Piteå köpte 1906, av postexpeditör Axel Häggbom, ett vid Kvarnbacken beläget jordområde för att användas till idrottsplats. Området var då delvis skogbeväxt och röjdes av för att anlägga idrottsplan och en paviljong. Köpet tillstyrktes den 20 december 1906 av stadsfullmäktige. Där föreningen med äganderätt skulle erhålla 800 kvadratmeter, vilket drätselkammaren skulle få staka ut.
Kvarnvallen nämns första gången i idrottssammanhang 1907, när Piteå IK skulle anordna en fest.