100 år sedan s-rörelsen slog rot i Pitebygden

PIONJÄRTIDEN. När socialdemokratiska partiet bildades 1889 för att plantera socialismens frö i Sverige återstod det åtskilliga år innan arbetarrörelsen fick fäste i Pitebygden. De första grundstenarna i Piteå lades 1903 då partiet skaffade tre kontaktpersoner, maskinist S A Lundström, skomakare Nils Lundström och fiskaren B A Berg.

Piteå2005-11-24 00:00
1904 omtalas, i partiets årsberättelse, att det första trevande steget tagits till att bilda en arbetarekommun i Piteå, som fick mera formen av en arbetarklubb och som sedan resulterade i en mera fast organisation 1905. Den omfattade då också hela bygden.

Organiserandet 1904 i Piteå föregicks av ett besök av agitatorn J. Persson. Denne skrev bland annat i en rapport från besöket: "Jag tror dock, jag såg det tillfullo, att de äro mottagliga för idéerna, och genom ytterligare bearbetning skall en organisation även på denna plats kunna uppblomstra".

En av de drivande krafterna var mästerlotsen Johan Magnus Bergstedt. I sitt hem fick han under den första spirande tiden bland annat härbärgera Hjalmar Branting och senare även Kata Dahlström under deras besök.

En viktig kugge i hjulet att bilda fackliga organisationer och samtidigt fungera som politisk ombudsman var platsredaktör J Hallberg, Piteå, som var anställd vid Norrskensflamman, som vid den tiden var socialdemokratins enda språkrör i Norrbotten.

En farsot av värsta sort

När socialdemokratin etablerade sig på allvar i bygden för 100 år sedan sågs den som en farsot av värsta sort. Ängsligt agiterades det, med viss aggressivitet, i den i Piteå då utgivna tidningen Norrbottens-Posten mot rörelsens utsända budbärare. Där frön som såddes mera betraktades som ogräs, eftersom de starkt engagerade sig även i de fackliga strävandena.

Norrbottens-Posten såg sympatisörernas och nyfiknas närvaro vid de socialdemokratiska mötena som en tillfällig sjukdom. Tilltron på rörelsen som en samlande och samhällsuppbyggande mission var inte speciellt stor.

Allt från arbetarrörelsens första tid på 1880-talet skymtar en del namn fram i Norrbottens-Posten. Allt oftare omnämns arbetarorganisationerna, då pionjärtidens folktalare och agitatorer dyker upp i länet. De socialistiska kämparna, uppburna av en stark idealitet, fick slåss för sina idéer under sämsta tänkbara förhållanden. De vägrades på många ställen lokaler. Därtill begränsade tidningarna "meningsutbytena".

Största faran

-Det är i de socialistiska agitatorernas strävanden att grundlägga fackföreningar bland de norrländska sågverksarbetarna, som den största faran ligger, en fara kan leda till split, ett uppjagande och förödande lönekrig. Ty slika skördar växa upp ur socialismens sådd, noterade Norrbottens-Posten 1896.

1903 finns i en ledande artikel i NP, om pressens roll i bygden och undertecknad av Salomon Salomonsson tidningens redaktör och senare grundare av Piteå-Tidningen, ett konstaterande att inga socialistiska tendenser ännu vunnit insteg i Pitebygden. Salomonsson fortsätter: "Den efterblivenheten anse vi ej vara mycket att klaga över".

I januari 1906 återfinns för övrigt det första annonserade årsmötet med arbetarekommunen, som hölls i Frälsningsarméns gård.

Som en samlande organisation för bygdens arbetarekommuner bildades småningom en partikrets. Den i sin tur ombildades 1975 till en stor arbetarekommun för hela Piteå. De organisationer som hade namnet arbetarekommun ombildades då till socialdemokratiska föreningar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om