Har varje människa ett förutbestämt öde, eller är det slumpen som avgör vad som händer i våra liv? De få gånger jag brukar övertala mig själv om att det finns en mening med allt som händer är när jag inte vet vad jag vill göra med mitt liv. Då känns det rätt skönt att tro på ödet, att allting redan är klart.
Sedan finns de gånger då jag blir alltför ledsen och arg på tankar om ödet skulle finnas. För om ödet finns, om allting redan är bestämt, vad är det då för mening med att göra något med sitt liv?
Tänk dig själv att din högsta dröm är att flytta ifrån din hemstad, men det är inte vad ditt öde bestämt. Nej, ödet tycker att du kan stanna och ruttna i den lilla håla du kom ifrån. Hur kul låter det på en skala? Du skulle inte ens kunna göra ett försök till att ta dig därifrån, ödet har ju redan sagt sitt.
Sen kommer det här med slumpen. Det som du upplever sker av en slump. Den tanken kan kännas lite mer lockande eftersom det inte är något som är förutbestämt utan det bara händer.
Nej, jag vill inte tro på något av det där egentligen. Men om jag nu ändå måste göra det. Då tror jag på att vi skapar våra egna öden. Vi väljer själva vad vi vill göra med våra liv. Sedan kanske något skulle ske av en ren slump? Och en annan sak skulle visa sig vara allt för komplicerad för att vara slumpen. Tja, då kanske det ändå var ödet som hade ett finger med i spelet.