Nyårslöfte är ett löfte man ger sig själv på nyårsafton. Har läst på. Det kan ju så lätt bli fel. Att man ger löftet till någon annan som börjar ställa krav. Avsikten med nyårslöften är att hyfsa sin livsstil åt det positivistiska hållet. Låter enkelt men är jättesvårt. Varför skulle annars alla misslyckas? Utom jag (se nedan) och några till.
Äta mindre, dricka mindre (att champagne motverkar demens kan du glömma), springa och lyfta skrot. Inte alls lika skoj som att lyfta ett glas champagne, men bättre för minnet. Och varför ska det vara så himla roligt jämt?
Å andra sidan, varför är det inte roligt att bli en sundare människa? Hjärnans stimulanscentral älskar när vi fläskar till det. När den skriker efter godis och bjuds morötter blir den förbannad. Här har Skaparen ett och annat att förklara.
Av alla avgivna nyårslöften har jag hållit ett. Att sluta röka. Ett nyårslöfte ska hållas i minst ett år, annars är du diskad. Mitt sluta-röka firar fyrtioårsjubileum. Övriga löften är mer på- och avstigningar under livets tågresa.
Amerikas första dam, Melania Trump, sägs på frågan om nyårslöfte ha sagt “fred på jorden”. Jaja. Det var väl att ta i. Har hon smittats av makens megalomania, ett besvärligare ord för storhetsvansinne?
Nåja, hon rättades snabbt av The Donald som av en olyckshändelse råkade bli vald till USA:s president. Mycket olämpligt att uttala nyårsönskningar, särskilt av det slaget, högt, tyckte en irriterad Trump. Som att svära i kyrkan. Ungefär. Vad ska då USA:s enorma krigsindustri pyssla med?
Trump själv pratade gärna högt om sitt eget nyårslöfte. Inget personligt trams om bättring. Han är redan perfekt. I egna ögon. Storslaget och generöst handlade löftet om “det bästa för USA”. Inga detaljer, men “ett bra löfte och det är ett löfte för vårt land”. Sedan hade han ihjäl Qassem Soleimani, tvåa på Irans maktlista, och Mellanöstern ropar “död åt Amerika” och amerikaner i Iran och Irak, ja stora delar av världen, har ont i magen och önskar förmodligen att USA:s president inte var en sådan välgörare.
För övrigt slog det mig när jag betraktade den skändade Zlatan-statyn att den faktiskt är en kopia av Jesus på korset. De utsträckta armarna, huvudet, fötterna, höftskynket. Det enda som fattas är just korset. Han mottogs också mycket riktigt som Frälsaren av Milan. Risken finns att det slutar med en Golgatavandring.
Hur det nya året börjat sina första stapplande steg varierar, men god fortsättning i alla fall.