Saga Bergstedt minns hur roligt det kändes när hon började dricka alkohol på fester. Det var innan hon var arton, det var nytt och spännande. Det kändes roligt, men idag vet hon inte om det egentligen var det.
– Alla spårar ju kanske lite de första gångerna man dricker alkohol, för man vet inte hur mycket man tål. Men för mig tog den perioden liksom aldrig slut, säger Saga.
Under köksbordet intill hennes fötter ligger hundarna Aston och Rambo. Saga bor tillsammans med dem i en lägenhet på Furunäset, om några veckor flyttar pojkvännen också in och om ytterligare ett par veckor kommer barnet inuti hennes mage att födas. Saga är gravid, men det är inte bara därför hon inte längre dricker alkohol.
– Jag har lärt mig att jag inte tål det, och att jag nog aldrig kommer kunna göra det. Jag har aldrig kunnat dricka bara ett par glas. Jag vill alltid ha kontroll, förutom när jag dricker – då släpper jag den fullständigt. Slutar bry mig. Och då gör jag illa mig själv och andra. Det här är för min egen och mina näras skull.
Saga har alkoholism i släkten och hon har tidigare varit sjuk i anorexia. Hon ser likheter mellan de två sjukdomarna och har insett att hon har en beroendepersonlighet.
– När du har alkoholism är du beroende av alkohol. När du har anorexia har du ett sorts beroende av att inte äta. Det är olika problem men med liknande beteendemönster, man ljuger och döljer saker för de närstående och man inser inte själv att man är sjuk.
Hon har själv aldrig lidit av alkoholism, men hon har på nära håll bevittnat förödelsen den kan innebära.
– Jag är livrädd för att hamna där. Därför bestämde jag mig för att sluta dricka helt, och det är ett av de bästa besluten jag tagit.
På jobbet märker Saga av alkoholnormen varje dag. Hon jobbar som servitris, men får också mycket frågor kring sitt eget avståndstagande från alkohol.
– Antingen vill folk ha en förklaring varför, eller så tror de mig helt enkelt inte. Jag har inga problem med att säga som det är, problemet är snarare det faktum att folk känner att de måste fråga. Att det är så svårt att förstå.
– Det är så sjukt, det är nästan mer accepterat att slå sönder något på fyllan än att inte dricka. Det känns bisarrt hur självklart alkohol är.
Hennes barn är beräknat till den 25 november. Saga Bergstedt har bestämt sig sedan länge – barnet ska aldrig behöva se henne dricka.
– Mina val kommer påverka mitt barn. Jag har möjligheten att fucka upp det totalt, men jag har lika stor möjlighet att ge barnet ett fint och tryggt liv och det är det jag ska göra, säger hon.
Hon menar nämligen att själva konsumtionen av alkohol är normaliserande, oavsett hur mycket man dricker.
– Även om det bara är ett glas så sätter det ändå normen för att det är så man gör när man är vuxen.
Sedan Saga blev nykter har hon funderat mycket kring alkoholens samhällsroll och vad den gör med människor. På Instagram skrev hon ett inlägg om ämnet, som avslutas: "Skulle du välja att aldrig mer dricka om din familj bad dig? För bara ett år sen skulle jag svarat nej".
– Det var verkligen så. Jag mådde psykiskt dåligt och försökte hantera mina känslor med alkoholen, det blev bara sämre. Jag tycker den frågan är ett bra mått på ifall man kanske har en osund inställning till alkohol eller inte. Om svaret är nej är det dags att fundera, säger Saga Bergstedt.