Hemslöjdsföreningen och Vuxenskolan arrangerade kurs i rotslöjd lördag–söndag. Kursledaren Katarina Åman är en av få som lär ut konsten i Norrbotten och Västerbotten.
– Jag har gått i lära hos mästerslöjdaren Gunnel Eriksson. Hon är 76 år och det behövdes någon som för det vidare. Det är mest hon som har hållit kurser i Norrbotten och Västerbotten, så jag brukar säga att jag är hennes kronprinsessa, säger Katarina Åman och skrattar.
Ett par deltagare kom från Piteå, Luleå och Älvsbyn. En kom från Kiruna och Paul Vendel kom hela vägen från Linköping.
– Min bror bor i Skellefteå, så jag passade på att besöka honom. Min mamma letade efter kurser och hittade rotslöjd. Hon trodde att det var något helt annat, hon trodde att man skulle karva i rotknölar. Vi kom på att det inte var det typ två veckor innan, säger han.
Gudrun Berglund från Piteå lärde sig snabbt.
– Man har en stödtåga och en rottåga. Man måste hålla dem i blöt så de håller sig sega. När de är torra är de torra som fnuske och går att bryta av lätt. Sedan har man en ganska vass pryl som man gör hål med, säger hon.
Vad gör du för något?
– Det ska bli en ostkorg, om den blir klar någon gång.
Hur hittar man då bra rötter? Det vet Katarina Åman.
– Man ska hitta en lång och bra björk, för det är björkrötter vi jobbar med. Det ska helst inte växa så mycket andra träd i närheten, utan rötterna ska få bre ut sig ostört. Inte så mycket sten heller. Kanske där det är mycket sand eller på en myr.