"Det är inte mitt brott, men ändå mitt straff". Orden kommer från en ung människa som har en förälder i fängelse.

Varje år drabbas hundratals barn och ungdomar i Norrbotten av att någon i familjen, oftast pappan, grips av polisen och kanske döms till ett fängelsestraff. Många barn blir vittnen till att föräldern förs bort utan att förstå varför. I andra fall uteblir föräldern plötsligt. En dag dyker pappa inte upp.

Familjen är oftast inte beredd. Den kvarvarande föräldern och framför allt barnen, utsätts för stor chock och trauma. 

Bara i Piteå kommun finns cirka 200 barn som under 2019 har en förälder på anstalt. Ytterligare 20–25 har eller har haft en förälder i häkte. Ytterligare 400 barn har en förälder med frivårdspåföljd vilket innebär fotboja, samhällstjänst eller plikt att gå kriminalvårdens program.

Det är här den ideella barnrättsorganisationen Bufff (Barn och ungdom med förälder eller familjemedlem i fängelse) kan stötta. Veronica Blomberg är regional samordnare i länet och jobbar med att hjälpa familjemedlemmar, framför allt barn, att klara sig igenom krisen. Hon besöker de som sitter frihetsberövade för att prata om barnens rätt att få veta. Hon åker runt i skolor och informerar. Dessutom ger hon stödsamtal till drabbade familjer.

– När familjer drabbas av sorg öppnas famnar. Men inga famnar öppnas för barn till fängelsedömda, de blir ofta väldigt exkluderade, säger Veronica Blomberg.

Allt fler döms till fängelse, vilket innebär att fler barn och unga drabbas. 

Veronica Blomberg efterlyser nationella riktlinjer och förebyggande arbete. Hon anser att socialtjänst, polis, elevhälsan och skolpersonal ska ha som rutin att informera om att Bufff finns.

– När barnen som drabbats står där som tonåringar och har fått egna problem, först då kommer socialtjänsten in. Det finns inget förebyggande arbete med barn i den här situationen, säger hon.

Veronica Blomberg anser att det är oerhört viktigt att barnen, vare sig de är tre eller tretton år, får veta sanningen om varför föräldern försvunnit och en viktig del i hennes arbete är att besöka den häktade föräldern för att uppmana till att berätta.

– Man behöver inte gå in på detaljer, men man måste vara ärlig. Har man gjort ett grovt vapenbrott så ska man berätta det, så är det bara. Barnet får veta sanningen med tiden och har man ljugit blir det dubbla svek.