Linda lever med rädsla efter knivrånet

Linda blev överfallen under sin kvällspromenad. Med ryggskott och en krycka var hon på väg genom den kolsvarta parken när flera rånare brutalt slog ned och knivskar henne.

"Jag är rädd för allt. Bara jag sitter inne och tittar ut gör det ont. Drar gärna för persiennerna när det mörknar. Efter överfallet har min väninna hjälpt mig mycket. Det är jag tacksam för", säger Linda

"Jag är rädd för allt. Bara jag sitter inne och tittar ut gör det ont. Drar gärna för persiennerna när det mörknar. Efter överfallet har min väninna hjälpt mig mycket. Det är jag tacksam för", säger Linda

Foto: Maria Johansson

Piteå kommun2019-11-28 18:58

Linda, som är i trettioårsåldern, vill inte berätta sitt efternamn eftersom ingen är gripen för rånet i Asiatiska parken. Hon mår något bättre i dag, men har fortfarande smärta i höger ben. Söndagspromenaden genom parken kunde ha kostat henne livet och har satt spår i själen.

– Det var vid femtiden som jag tog en kort promenad. Jag har ryggskott och fick efter det problem med höger ben så jag gick med krycka. Tänkte gena genom parken från Nygatan till Mellangatan, men halkan gjorde att det tog tid att ta sig uppför backen. Jag stod stilla uppe i backen och funderade om jag skulle vända tillbaka, men jag fortsatte och hann bara ta ett steg innan jag kände en hård knuff i ryggen, berättar Linda.

Hon ramlade baklänges, slog i huvudet och tappade medvetandet. När hon vaknade upp anade hon människor omkring sig.

– Rånarna försvann innan jag hann reagera. Jag hade jätteont i huvudet och var orolig över ryggen. Jag ville ringa min väninna och be om hjälp, men upptäckte att telefonen var borta.

Linda såg att det blödde kraftigt från höger ben. Hon ropade på hjälp och tog sig ned till vägen. Där rasade hon ihop.

– Jag fick panik när jag såg blodet välla ut. Fick syn på vanten och ville trycka den mot såret. Samtidigt oroades jag över att den inte skulle vara nog ren, men gjorde det till slut ändå. Jag såg hur det lyste i alla fönster och uppfattade att det var folk inne, men det var ingen som hörde mig. Jag kände att jag blev svagare och tänkte att nu är det kört. Jag hade sån ångest för att jag kanske aldrig mer skulle få se eller träffa mina barn.

Polisen kontaktade anhöriga och hennes barn befann sig i Sunderbyn när hon kom dit efter att först ha varit in på Piteå sjukhus. Det är hon oerhört tacksam för.

– Det kändes som en stor lättnad att få träffa barnen och krama om dem.

På sjukhuset röntgades Linda och det konstaterades att hon hade ett fyra centimeter djupt och några centimeter brett sticksår i benet. Men att senor och de stora blodådrorna klarat sig.

Hann du få någon uppfattning om rånarna?

Nej, det var mörkt och de kom bakifrån. Det enda jag hann uppfatta var att de var flera.

Vad tänker du när det på kort tid har varit flera personrån?

– Det är fördjävligt och skrämmande. Man tänker att den tiden på dygnet ska ingenting hända. Varför just jag? Var de tvungna att skada mig? 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!